runaway

Jag känner mig som en SWAT när jag systematiskt skannar av lägenheten. Lampor är tända, TV:n är på och pallen som stod brevid dörren är borta (varför skulle någon någonsin vilja stjäla den gamla skeva stolen hann jag tänka). Tillslut får jag syn på en figur i den röda 1700/1800tals-fåtöljen och kommer äntligen ihåg att M kommit tillbaka från Luleå igen. Hon glömde att gå och lägga sig igen, det kan lätt bli så efter några glas. Tråkigt bara att de inmundigades i ensamhet. Det är väl också en vanesak gissar jag och packar i vredesmod ner en tandborste i väskan.

Surmulen går jag omkring hela dan och vet inte vart jag ska ta vägen, jag har in case of i väskan – dvs necessär och tandborste. Alternativen är Saltis eller Tyresö och inget av dem lockar speciellt. Kanske en kompis kan avvara en soffa en natt. Dessutom känner jag att KT känner av att jag är irriterad och nere, hon tror bergis att det är hon som gjort nåt. Dra nåt gammalt över dig tänker jag och vill bara bli lämnad ifred.

Lite racer-träning efter lunch blir det, jag snabbar mig för det ska köpas prototyptillbehör efteråt. Jag väntar på Ohlssons Tyger i en timme. Under tiden smsar jag med KT som ber om ursäkt för gårdagen och det känns lite bättre – dock vill jag inte riktigt avslöja allt jag går och stör mig på per sms så det kanske får bli morgondagens mission. Men det är okej.

Trots allt åker jag tillbaka till lägenheten och här sitter jag nu. Arg. Besviken.

Eller vadå? Har du ANDRA kompisar?

Älsklingarna växer så det knakar. Jag skaffade mig en statusuppdatering nyss: M kan läsa en bok och J har fått ett stawaaskepp (övers. Star Wars-skepp) i lego. Jeez vad jag saknar dem!

Jag vill inte bo i Tyresö och det skrämmer mig, dels känslan att verkligen inte vilja och dels att jag måste berätta det för folket därborta. Dessutom vet jag inte hur jag skulle klara mig utan killarna. Å andra sidan hinner jag knappt träffa dem överhuvudtaget som det är nu, med de tider jag har att följa vad gäller skola och träning.

På tal om tid så vill och tänker jag söka spexet i år. Men hur fasen ska jag få ihop schemat då? Jag gör en Gannt, ställer upp milstolpar och använder hela färgpaletten men vad hjälper det? 24 timmar: Skola, aikido, familj, jobb, spex, (sömn?) och det där andra de pratar om. Vad hette det nu då? Just det. Socialt liv.

en annan dag

Den här veckan är J hungrig bestämde han sig för. Italienskt, franskt eller kinesiskt var förslagen och det låter som middag, gör det inte? Innebär inte det att det måste kallas en dejt #2 eftersom förra gången blev en dejt #1? Men han verkar inte vara en ‘vit duk’ kind of person. SMS:et är fortfarande obesvarat och det får vara så tills jag snackat av mig och tänkt ut något fiffigt.

Folket utanför har fortfarande inte ringt fastän lappen låg på bordet, praktiskt taget ovanpå de använda tallrikarna.

Men de kanske inte har sett den, de väntar kanske bara på att jag ska komma och diska.

Att det ska vara så svårt att flytta! Eller är det kanske förklara-biten som sätter käppar i hjulet? Motigt att berätta att jag inte vill vara där. Att jag inte trivs. Eller ska jag skippa det och bara säga att det är smidigare så, så att de kan fortsätta skylla på att jag är ‘lat’?

hemma på vår gata

Centralen lämnas i all hast runt sjutiden med intentionen att de nu förmodligen döda fiskarna ska få spolas ned i toaletten utan att M&J upptäcker det, samt att blommorna ska få sitt vatten.

De odiskade tallrikarna och de utspridda resterna efter två veckors båttur vittnade om hemkomsten men huset var tomt och ingen svarade i sin mobil. Inga döda fiskar heller. Blommorna levde än. Tack vare regnet kanske. Till och med brevlådan var tömd.

En stunds bekraktande av förödelsen, för det var ju så städat bara för någon dag sedan, en lapp på bordet puss och kram och sedan bussen hem. Hemma väntade en namnsdagsmiddag, för precis som de andra två namnen ska Johanna firas!

ledig söndag, uniformer och ett dopp

Vaktavlösningen vid slottet i hundra graders värme och trängsel bland åskådarna resulterade i ett snabbt beslut om bad vid närmaste strand - snarast. Bland alla blåklädda tomtar lyckades jag få syn på H i alla fall, och det var ju litegrann syftet. Jag hade lovat att spana in ryttarskillsen som sagt och vem tackar nej till uniformerade killar? Vi hamnade mitt i en skock turister med allsköns förevigande apparater och S ville se vakten blinka. När vi väl kunnat konstatera att Madame Tussaud’s inte haft ett finger med i leken drog sig var och en hem till sitt för att käka en bit och byta om.

Vi möts igen på 4an mot Rålis.

Senare om inte genast blir det ett telefonsamtal till Tyresö för att höra efter om de har kommit hem eller när de annars tänkt göra det. Funderar på att inte flytta dit igen. Men stora beslut kräver mycket tankeverksamhet som jag inte riktigt hunnit med. Å andra sidan har jag bott här i två veckor och jag trivs med det, jag trivs däremot inte ens med tanken på att bo där.

S ringde. Jag ringer Tyresö senare för nu måste jag sticka. Bad, chill. Jag är ledig idag!

Vad hände med fritiden?

Jag utlyser Force Majeur för att jag inte kunnat vattna blommorna eller mata fiskarna under strejken! Ändå känner jag skuld. Det är lite orättvist. Om jag kliver upp tidigt-tidigt imorgon kanske jag hinner åka dit innan jag ska träffa H, men med jobb och grejer är det otroligt svårt att få planerna att rulla smidigt.

Jag förstår inte varför de inte bad grannarna? Varför ska jag som måste ta mig från Mariatorget åka till Tyresö under strejken när grannarna i princip finns vägg-i-vägg? För att kunna ta mig dit måste jag alltså gå från Handen dit pendeln går. Det är långt. Grannarna (det gulliga penionerade paret som killarna nästan adopterat som stand-in-morföräldrar) kan vattna och mata varje dag. Och posten! Den ligger säkert kvar i brevlådan sedan förra veckan om ingen stulit våra räkningar och vår reklam.

Mitt starkaste argument är strejken. Nästa argument är jobbet. Heltid betyder nio timmar aktivt arbete, och som arvodist är jag ledig typ en dag i veckan. Förra veckan var jag där då. Vattnade och matade. Den här veckan har de redan kommit hem när jag väl får min ledighet. Hinner du träffa kompisar? undrar de. Men jag vet att de blir besvikna när de kommer hem.