runaway

Jag känner mig som en SWAT när jag systematiskt skannar av lägenheten. Lampor är tända, TV:n är på och pallen som stod brevid dörren är borta (varför skulle någon någonsin vilja stjäla den gamla skeva stolen hann jag tänka). Tillslut får jag syn på en figur i den röda 1700/1800tals-fåtöljen och kommer äntligen ihåg att M kommit tillbaka från Luleå igen. Hon glömde att gå och lägga sig igen, det kan lätt bli så efter några glas. Tråkigt bara att de inmundigades i ensamhet. Det är väl också en vanesak gissar jag och packar i vredesmod ner en tandborste i väskan.

Surmulen går jag omkring hela dan och vet inte vart jag ska ta vägen, jag har in case of i väskan – dvs necessär och tandborste. Alternativen är Saltis eller Tyresö och inget av dem lockar speciellt. Kanske en kompis kan avvara en soffa en natt. Dessutom känner jag att KT känner av att jag är irriterad och nere, hon tror bergis att det är hon som gjort nåt. Dra nåt gammalt över dig tänker jag och vill bara bli lämnad ifred.

Lite racer-träning efter lunch blir det, jag snabbar mig för det ska köpas prototyptillbehör efteråt. Jag väntar på Ohlssons Tyger i en timme. Under tiden smsar jag med KT som ber om ursäkt för gårdagen och det känns lite bättre – dock vill jag inte riktigt avslöja allt jag går och stör mig på per sms så det kanske får bli morgondagens mission. Men det är okej.

Trots allt åker jag tillbaka till lägenheten och här sitter jag nu. Arg. Besviken.

Balans

Det är något visst med dagen efter, dagen efter kanondagen före måste man deppa lite för att få balans i det hela. Det är en naturlag.

Jag passar därför på att deppa lite, tränar och lallar runt som ett fån utan mål. Snackar en stund med Fox och berättar om Onsdagsklubben, MASK och lägenheten jag aldrig verkar få för att tjejen fortfarande inte hört av sig. Lite snabbt förklarar jag vad Onsdagsklubben gör – bio på onsdagar, som just i onsdags slutade med en vaka eftersom årets Åre-biljetter skulle släppas nästa dag. Då kommer vi in på den historien igen – Åre.

MASK står för Maskins årliga skidresa, och MASK-08 var ett riktigt äventyr kan man säga. Minnen oj oj minnen! Vissa av detaljerna fick hon reda på. De andra gottar jag mig åt själv. Alternativt har ångest för.

Ume here I come

Som ung idrottsledare blir jag ivägskickad till Umeå i november för ett helgseminarium. Riksidrottsforum heter det.

”Den 7-9 november samlas idrottsrörelsen i Umeå. Där har du chansen att diskutera och påverka svensk idrotts framtid inför Riksidrottsmötet 2009.”

Det ska diskuteras, debatteras och hittas på bra förslag till Riksidrottsmötet i vår. Folk ska pratas med, gamla bekantskaper och nya ansikten, på det stora hela blir det en otroligt social helg.

Coolt i alla fall. Jag gillar ju såna där grejer! Hoppas man får chansen att träna lite och träffa Kakan, som ju (som bekant) emigrerat dit.

Eller vadå? Har du ANDRA kompisar?

Älsklingarna växer så det knakar. Jag skaffade mig en statusuppdatering nyss: M kan läsa en bok och J har fått ett stawaaskepp (övers. Star Wars-skepp) i lego. Jeez vad jag saknar dem!

Jag vill inte bo i Tyresö och det skrämmer mig, dels känslan att verkligen inte vilja och dels att jag måste berätta det för folket därborta. Dessutom vet jag inte hur jag skulle klara mig utan killarna. Å andra sidan hinner jag knappt träffa dem överhuvudtaget som det är nu, med de tider jag har att följa vad gäller skola och träning.

På tal om tid så vill och tänker jag söka spexet i år. Men hur fasen ska jag få ihop schemat då? Jag gör en Gannt, ställer upp milstolpar och använder hela färgpaletten men vad hjälper det? 24 timmar: Skola, aikido, familj, jobb, spex, (sömn?) och det där andra de pratar om. Vad hette det nu då? Just det. Socialt liv.

alive, still

Okej okej, jag lever! Längtar efter perioden när man får gå och lägga sig samma dag som man gick upp och inte tvärtom, längtar efter att hinna träna och umgås och höra av mig till alla som jag oplanerat rådissat. Känner mig skyldig, många nyfiket entusiastiska frågor har totalsågats vid rötterna för sånt får jag inte svara på. Stämningssänkare, ett riktigt ankare. Helt tråkigt I know.

Sånt som har varit kan jag försiktigt hinta om, som Stugan till exempel. Det var riktigt kul! Tappra själar som aldrig sover. Däremot blev jag så jävla förbannad för en incident, och rädd för mig själv. Jag vill inte hamna där jag var. Jag kylde ner mig i havet och gick sen ut på terrassen för att titta på stjärnorna och tänka. M min ängel kom och pratade om ingenting och det var så skönt att bara stå där och känna att det som varit inte spelar någon roll.

Men mina helgplaner som borde bestått av sömn och vila ruinerades, istället blev det träning och släkt-tjosan. Kusinkalas! H blev lycklig över en fjärrstyrd T-Rex och ett par gympadojor med hjul i hälen. Bland annat.

Sol på mig!?

Ösregnet gjorde att billarmen gick igång här utanför. Kroppen är fortfarande inte helt återhämtad så energinivån ligger i botten, det är bara att hålla tummarna för att det ska vara färdigsjukat till på fredag. Imorrn alltså.

Jag trodde att magen skulle må bättre om den fick arbeta lite, jag mår alltid bättre om jag får träna. Men inte det. Besegrad gick jag hem igen.

Sprang omkring naken i lägenheten och stelnade till när något lät vid dörren som jag just var påväg att passera. Det var bara posten som trillade in så jag kunde andas ut. Förutom den där enorma reklamhögen man alltid får låg där också ett vykort från KT och hennes sambo som är i en massa småorter i Frankrike som inte går att uttala. Det var jättekul att få! Tack tack vännen!

en dag då saker blir gjorda

Den där chill snubben på jobbet fick svar den sjunde gången han ringde. C hade tydligen inte antecknat sjukfrånvaron vi kom överens om så han undrade varför jag inte var där han trodde att jag skulle vara. Där alltså.

Påväg till Apoteket tänkte jag och stoppade passerkortet i avläsaren på gymmet.

Sedan ringde han en till gång och undrade över morgondagens tur. Den fick någon annan. Summa summarum – augusti är avklarad!

Fracktrycket blev grymt snyggt! Processen hade sina snedsteg och det var nära att det inte blev något alls. När jag för en millisekund trodde att det skulle vara spegelvänt slängde jag tryckpapperet i papperskorgen, men jag räddade det sekunden efter och nu sitter det där det ska! Coolt!

Att göra-listan krymper. Kvar är spaghettisar, skjorts och presenter. Samt lite shopping för egen del.

popeye och jag.

Man ser Stockholm speglas i Hancocks solglajjer, något som diskuterades vid Spottkoppen där den stora reklamprylen hänger. Självklart är det inte Stockholm i alla städers Hancockreklamer. Google.

Tredje passet och jag börjar känna mig hemma där. Tjuvlyssnar på vad som händer på andra sidan glasväggen, där de riktigt tunga vikterna finns – tillsammans med de riktigt biffiga killarna. Av stönen att döma är det väldigt tungt och jag kan nästan låtsas att det är jag som lyfter de där vikterna. Gud så stark jag måste vara!

Det svåraste har varit att lära sig hur man tar sig in och ut därifrån. Hightech säger jag bara. Och enorma skor i hallen brevid mina små pumps. Lite stolt över att jag trippar omkring i såna fina skor och orkar lyfta de där enorma vikterna på andra sidan glasväggen…

Det är dags för ännu en dags obetald psykoterapi på SJ. Biljetter kan de nämligen få till ett mycket bättre pris på internet. Till oss kommer bara de som vill klaga.

Det kokta fläsket stekt. Biff.

Andra gången på gymmet! Två överseriösa typer och jag samsades om maskinerna den här gången, varav den ena var av den sorten som spenderar så pass mycket tid på gymmet att man undrar hur hon hann tillverka dottern vars leggings och blå leopardmönstrade linne hon är iförd. Hon hade en keltisk tatuering runt naveln, något som såg ut som en runsten, och det hade varit fruktansvärt roligt att i förbifarten nämna det där är såå ute, darling.. med ett litet överseende leende. Jag lät bli. Men jag lekte med tanken, liksom mycket annat som man hinner tänka på medan man grimaserar åt att det nog var lite tungt ändå.

Till exempel gårdagen, kvällen, natten. Inpå småtimmarna lovades det dyrt och heligt att en fullständig rapport skulle komma. Men såhär i efterhand väljer jag nog att censurera den där biten med den lilla kineskillen, bordsdansen och förslaget från vakten att behålla kläderna på (eller vad säger du, M?). Insmugglingen av Jag-är-snart-arton och de lokala blackouterna. Fröken Smart hade en plan. Fröken Smart var snygg och det var vakten också. Chit-chat och saken var biff, om det nu finns någon som fortfarande använder det uttrycket. Vakten var biff i alla fall.

Ni måste hålla med om den otroliga inlevelseförmågan här tjejer. Efter SATC (som var riktigt bra!!) var det självklart att vakten hette Biff. Namnet avslöjas massor av avsnitt senare.

jag fick i alla fall vakna med the voice!

Åkejåkej, första gången!

Hightech system för att ta sig in på detta Fort Knox av gym, fingertrycksavläsare och hela paketet! Men jag tog mig in och kände mig lite brottslig, som en rymling eller inbrottstjuv som överlistat systemet. En röst väste ‘hähä!’ i mitt huvud. Nästa steg var att lokalisera omklädningsrummet. Friskt vågat hälften vunnet tänkte jag och stövlade efter en vältränad gosse - och mycket riktigt låg tjejernas omklädningsrum där brevid!

Jag minns att A berättade det pinsamma med att behöva ställa ner vikten överallt, och K som ställt sig bak och fram i en maskin. Men jag har bildsinne och det finns en mespropp till där som hunnit före mig med att ställa ner vikterna! =Inga problem där heller! Jag upptäckte också att jag är starkare i vissa muskler än jag förväntat mig, till exempel klämma-ihop-benen-muskeln. Hur tränar man den?? Uppenbarligen har jag lyckats med det i alla fall.

Det där några gånger i veckan och jag får tillbaka de fina rutorna på magen! Visst är jag duktig?!