tvåtimmarsträffen

Systemfel på SJ i hela Sverige innebar en mycket tung dag. Den avslutades dock på bästa tänkbara sätt.

NG-tjejerna hade lyckats klämma in en snabbmiddag på Kulturhuset och vi myste med skvaller och god mat. Statusuppdateringar på både det ena och andra planet medan snön yrde över Plattan och soppan kallnade. Lägenheten och Kärleken. Och litegrann om Jobb och Fest.

Det var ganska skönt att racerträffas, allt som skulle sägas blev sagt och ändå lämnades lite kvar att behöva ringa om eller ses igen snart för att diskutera. Att inte riktigt hinna allt betyder ett behov av att ses. Dessutom kändes det lite professionellt och storstadsviktigt. Inte för ‘ja, jag kan nog klämma in dig mellan 18 och 20′ utan snarare för att alla verkligen tog sig den tiden – som egentligen inte fanns.

skål kamrater ty livet är glatt

Nej nej vännen, såna drastiska åtgärder som att kapa allt tänker jag verkligen inte göra. Jag vill inte se ut som en cancerpatient. Men visst är de snygga i sina frisyrer?

Tackköret igår var riktigt roligt! Klubbnissarna gjorde ett bra jobb även om man som gammal HVMare ser små missar här och där. I alla fall sjukt bra gjort för att vara första gången! Även om de kanske inte tror det så lägger alla märke till alla de småfnuliga detaljerna jag vet att de jobbat hårt med – som de små ditritade hjärtanen mellan myrorna på duken – jättegulligt!

Förresten pratade jag med 55 påväg till förköret också, vi råkade gå in i varandra på Slussen. Hon höll med om att en viss irritationsperson inte är helt hundraprocentig och vi filosoferade i anledningen en stund. Det var skönt att inte vara ensam om den åsikten, speciellt eftersom det är lite tabu att överhuvudtaget yttra något sådant. Men jag sa som det var för 55 kan man lita på – och berättade att den här personen och jag hamnat på kant med varandra, samt lite vad som hände. Skönt att få det ur sig. Jag har berättat för Fox och Y förut men ni känner ju inte personen i fråga.

Helgens happening

RIF har varit en otroligt intressant erfarenhet och det var spännande att få träffa alla dessa engagerade ledare inom sina respektive idrotter, samt att dela åsikter och allmänt diskutera.

FREDAG - första dagen

Klockan 06 rullar bilen från Mariatorget. Frukost på ett i stort sett tomt Arlanda, dock med sällskap av en okänd snubbe med väldigt fancy telefon och ‘– kaka!’ som sms-signal. Planet fylls sedan av idrottsmänniskor och jag försöker förgäves urskilja ett bekant ansikte. Väl framme uppstår lite förvirring eftersom jag så nyligt fick flygbiljetten och egentligen bara vet namnet på den jag ska dela rum med – inte ens var någonstans.

Många trevliga människor och i slutet av dagen känns det som om vi umgåtts mycket längre än de futtiga åtta timmar vi faktiskt känt varandra. Däremot var det mycket korvstoppning under eftermiddagen, vilket väl kan ses som det enda negativa. Utredningen som presenterades var intressant i övrigt men jag var nog inte ensam om att se fram emot morgondagens debatt. Jag och A gick tillbaka hyfsat tidigt till hotellet från middagen. Sällskapet var trevligt, en Regeringskanslist och några SISU-chefer. Vi samlade på visitkort.

LÖRDAG - ADA-bal ikväll, 60 mil söder om mig

Lång dag, vi packade med oss gympakläder eftersom någon hintat om fysiska aktiviteter efter lunch. Det såg jag fram emot till viss del, fast samtidigt var jag lite konfunderad över det faktum att det kändes som om de var tvungna att hitta på ‘något roligt att göra för barnen’ trots att vi faktiskt var där för diskussionerna. Men boxercise var skitkul och det var trots allt skönt att svettas lite efter alla timmarna på föreläsning. Rumpan hade fått träsmak och öronen också. Massor av fika och godis och sedan var det dags för ännu en workshop. Det var det roligaste, det jag hade förväntat mig att hela helgen skulle handla om från början, och jag gav nog några gamla gamar något att tänka på.

Festmiddag på kvällen och dags att klä upp sig, en av ungdomsledarna söp ut sig och alla skämdes å hans vägnar. Pinsamt pinsamt, han hade förkört innan dessutom. Tjejsnack på hotellrummet på kvällen – kärlek, killar…

SÖNDAG - fars dag!

Magnus Lindqvist föredrog oss. Eller hade föredrag för oss kanske man borde skriva, trots att det tidigare lät mycket bättre. Han beordrade dessutom upp en av oss på scen till soffdebatten för vi skulle minsann också få säga vårt. På det följde lång väntan, först på en flygbuss och sedan på ett försenat flygplan. Morfar hämtade tack och lov och jag är äntligen hemma!

en eftermiddag på caféet

Okejokej, snabbsammanfattning: Jag lovar att göra som vi kom överens om, där på caféet i eftermiddagssolen. Jag märkte att alla känslorna började välla upp igen och det märkte nog du också, och det är precis som du säger. Tack i alla fall!

Trivs på den sidan disken, hackar med glädje grönsaker och annan skit som du höjer på ögonbrynen åt. Jag blev barnsligt road av mjölkskummaren!

Flertimmarsfika, helt härligt, med allt vad det innebär med statusuppdateringar och lägesrapporter om sånt som bara vi vet. Resten av dagen var ren nostalgi för min del. Lukten i stallet, nattbadet i den varma sjön… Toyboy Chickenlegs missade verkligen något, och F också. Men det gör inget för det där gör vi om! Han verkar förresten vara en skön lirare!

Kanske med den där middagen emellan?

Pubrunda och chill

Jättetrevligt som sagt, lite lullig efter dessa två öl och tre klunkar och jag vet att jag är känslig. Men jag börjar i fel ände.

Papagallo är en sommarstängd restaurang på Götgatan, den härliga, men också en sportbar på Medis enligt aos. Mellan sju och åtta var det sagt och i och med lokaliseringsproblemen krävdes tyvärr en del väntan på varsitt håll. Tillslut hittade vi i alla fall varandra, efter många om och men. Lite sökande och sedan en öl och småprat på Snaps. Fortsatt skitsnack och skön stämning på nästa ställe, lite hemligt men väldigt mysigt i de röda sofforna. Via Götgatsbacken tog vi oss sedan till Gamla Stan och undangömda pubar – en svensk, en irlänsk. Trängsel och röj, svettiga irländare men skönt drag.

Därefter en promenad hemåt. Fortsättning följer får vi hoppas och trevligt är enligt överenskommelse ett riktigt bra betyg. Det var trevligt. Däremot måste det definitivt bli en fika om det här för mycket detaljer återstår. Vissa tveksamma detaljer till och med.

en sommar på ett lager

Bestämde med K att vi skulle ses i eftermiddag, efter arbetsdagen på fryslagret. Hon har blivit så vältränad! Som om hon inte var det innan… Hon avslöjades häromdagen med svällande muskler och hon är en riktig idrottsförebild! You go girl!

Sedan är det grillning i Tullinge imorrn! Soo looking forward to it! Hoppas bara att det är lätt att ta sig dit och hem sen med strejk och allt. Det löser sig väl.

things to be revealed

Tjejkväll, tänk rosa drinkar med tomtebloss, tänk oliver som enda mat. Dämpad mysjazz i bakgrunden och tända värmeljus, rödvin och choklad. Well?

Snarare grillning, öl och rock. Ogenerat avslöjande intima detaljer om de senaste. Småfulla sanningar och råd om tillvägagångssätt som ibland slutar med de där pinsamma telefonsamtalen man önskar att man aldrig ringt.

Kanske kombinationen?

Själv jobbar jag från tolv dagen efter och det överlever man på. Fast Tullinge är en bit hemifrån. Japp folks, grillkväll med tjejerna hos Fox! Fast hon saknar sina rockpojkar… vi får se hur det blir med den saken. Vi ska ju SATCa nästa vecka också.

Y – önskar att du var med!

girls outloud, burning balls times two?

Det började med en annan grej som jag tänkte berätta men det blev för avslöjande. Vi skiter i det.

Snart drar jag iväg mot Fox’ café som hon äger tillsammans med sin mamma. Dock är försäljning på tapeten. Ska träffa henne och H där och ha reunion från hemmafesten vid Gullmars, eller nåt. Kaffe lockade i alla fall! Tjejsnack om den kvällens hookups. Hur gick det egentligen med den där liraren i soffan, vad mer ritades på huvudet på Bravo, vem följde med vem hem? Något sött till det och dagen är gjord!

Sen lutar det åt brännboll med HVM, ute hos 55 trots att bussarna inte går. Kanske ringa till A som bor här intill och åka tillsammans? Kanske ringa E från NG?

på ett pendeltåg finns långt mer intressanta människor än förväntat

Batterierna tog slut och därmed också musiken. Snäckorna fick agera omvärldsskydd eller som det så fyndigt var beskrivet i den där boken som gavs bort – ‘jag är i min manbubbla’. Nog för att jag inte är man men det fungerade.

En slags frihet. Folk öppnade sig på ett helt annat sätt, på sätet mittemot pratades det högt och förtroligt i mobilen och fastän jag nyfiket betraktade och fick ögonkontakt fortsatte skvallret. Jag hörde ju ingenting. Jag lyssnade ju på musik. Det är förvånansvärt vilka problem människor står inför, vissa smådetaljer en annan inte skulle bry sig om men också större spektakel som bara finns på film.

Om hakan föll ner och pratet dämpades där mittemot mig var det bara att ljudlöst mumla det hemliga watermelon några gånger och trumma lite med ena foten. Genast avslöjades några hemligheter till. Om hur den ena hade en affär med en tredje medan den andre som var gift med den fjärde hade barn med den tredje som sportade tillsammans med den förstes barn och dennes äkta hälft söp… Intriger. Om hur de framtida arvingarna till en suicidal man redan börjat argumentera för hur tillgångarna skulle delas upp.

Men en bra film kräver sin filmmusik och jag började längta hem till laddaren.

röd flagg för fara, vit mössa för farare

Masserar fötterna efter dagens långa promenad som slutade på en bänk, första parkett, för att betrakta de små skuttande studenterna och deras champagneindränkta mössor. För ett år sedan stod vi där och krävde minst lika mycket aktivitet av åskådarna som de gör nu. Egentligen visste vi väl aldrig vad vi ville att de skulle göra. Hoppa kanske? Skrika? Vi skrattade åt en figur som hade party för sig själv på ett sånt där litet flak. Han såg lite vilsen ut.

Promenaden började vid Centralen där S klev av Västeråståget. Mellanlandning i Kungsan och Smaka på Stockholm, där det diskuterades det härliga med att det alltid finns saker att göra här. Även nya leksaken diskuterades grundligt, när man får ringa och vad man säger då. Paniken när telefonen kopplar. Chocken över att någon svarar. Bordsgrannarna såg intresserade ut och öronen växte för varje ord som yttrades. Speciellt när volymen sänktes och förtrolighetssnacket tog vid.

Tjejsnack är farliga grejer och en varning sänds ut till känsliga lyssnare. Obehagliga sanningar och extremt ärliga kommentarer kan slippa ut.