Klockan ställs på 04.00, taxin kommer kvart över. Varför måste man vara på Arlanda minst två timmar innan avgång? Inget är öppet där vid den tiden heller, ingenstans att köpa frukost. Springer ner om en stund för att köpa lite yoghurt och juice för om vi inte får någon mat blir vi två Häxan Surtant, och hur kul är det som ressällskap?
Kalkonien! Längtar efter äventyr men M vill bara sola. Kameran är kass också, bytte batterier igår och redan stänger den av sig själv. There will be photos, promise! Hundratals på en bokslukande M på en strand som verkar vibrera av värmen, men dock.
Jag ska skaffa mig en studio. Ännu en utställningsförfrågan och massa nya idéer pockar på, men platsbrist (bland annat) håller mig tillbaka. Men sommaren innebär i alla fall inte tidsbrist.
Litegrann kanske jag behöver skapa också.
Då behöver jag material att jobba med, och jag ska köpa ny symaskin. En bra kamera. NY-metoden, stora takfönster och stora drömmar. Might lead somewhere, you never know you know…
Gamla hederliga Debaser gästades igår kväll efter en mysig grillkväll på Lappis Beach, än en gång med en vakt som lät ögonen spela mellan mig och mitt leg för att slutligen släppa förbi mig. Inte förrän i november borde jag få svänga mina lurviga därinne, men hittills har jag inte blivit stoppad och oddsen för att de skulle säga nej minskar för varje dag som går. Uppenbarligen var temat Rockabilly, något som hade lockat en betydligt mer stelbent och tunnhårig publik än det vanliga klientelet.
Träffade en riktig gammal söderkis med samma dialekt som lodisarna i Ivar Los park vid garderoben. Cleant. Skön snubbe, familjefar och smått yr av öl och vild dans till livebandet. Vi kom överens om att jag skulle ta över stafettpinnen och den lämnades inte vidare förrän några timmar senare. Tiden går fort när man har roligt men mr Miyagi fanns inte att hitta. P och jag hittade istället en mr Miyagi Jr.
Promenad till maskinparken i en hetta som påminner om kamelridningen i Sahara. Dumt ställe att lägga busskortet på egentligen. Äpplen i en påse och solglasögon på, tunnelbanan rullar hemåt och det skriker om spåret. Ikväll tar vi med en fotboll till Lappis, grillar lite, chillar lite.
Fotboll i Bergsgruvan tillsammans med ett antal småligister på en meter över havet, allmänt sommarlovsgöra och grillning på Skinnis ikväll – kan det bli bättre?
Någon ska hålla passet också och ikväll är det jag som står för det, samtidigt ska det spurtas med tentaplugget inför morgondagen.
Graderingsmarkeringen jag köpte å dojons vägnar kom bort sig under fotbollen, men vad gör det? Jag köper ett nytt innan passet.
40 timmar sömnlöshet, panikångest då man kastas mot det faktum att de 40 timmarna är slut. Insikten att tiden inte räckte till, att arbetet är borta för gott och att det inte finns något att göra åt det gör att man går in i ett slags tomrum. Paff, ett förvånat stadium innan man förstår att detta betyder sommarlov. Inga sånger i en ekande kyrka. Ingen rektor eller präst. Inga blomkransar i håret och hemliga brev med uppåtpuffar. Maria Magdalena var länge sedan nu och det närmaste vi kommer är springet i benen.
Den blomstertid nu kommer med lunch i Kaknästornet, kära vänner, höga höjder och en sista pub ikväll.
Det gick så fort, det var så intensivt och sedan tog det bara slut. Som när ett plan slår förbi ljudvallen och hamnar i en slags tyngdlöshet och total tystnad. En millisekund senare kommer verkligheten ikapp och rösterna tar form ur det dimmiga. Rött på läpparna och bartömning i kära gamla Smörjis.
Ny musik i mina öron! Helskön, härligt sommargung. Det här ska jag lyssna på när jag roadtripar omkring, I’m yours blir definitivt nya backpackerlåten!
Sommarn då? Turkiet i slutet av juni bland annat. Jobb därefter. Någon på andra sidan sjön som är intresserad av ett besök btw? Tänk långweekend, tänk sistaminuten i början av juni… Annars kanske man kan flörta till sig lite ledigt juli/augusti nån gång.
Observatorielunden, engångsgrillar och en hemmagjord fotboll. Det känns som man är sjutton igen, vi sitter i eftermiddagssolen – snackar skit, spånar quarneval, spelar sopboll och terrängboule. Skratten hörs långväga och i utkanten av den ring vi sitter i får vi tillfälligt sällskap av en förståndshandikappad pojke som gärna vill vara med.
Oftast befann man sig i och för sig i vitan eller tanto när det begav sig. Nära hem om inte annat. Dessutom var det lite av en grej att vara just där.
Årets första riktiga grillkväll slutade hemma i Tyresö trots att jag allra helst hade knallat hem till söder, nynnar på Fritjof Anderssons Paradmarsch och undrar om det inte finns en lite somrigare låt att få på hjärnan.
Det blir ‘Ingen sommar utan Reggae’ och plötsligt får jag studentenryck och den långa vägen hem blir lite kortare.
En av dagarna efter denna långa antivinter var jag på väg hem till en kompis. Helgen hade varit full av regn och gråa dagar, så morgonens sol var mer än välkommen och jag tog en omväg genom parken för att få så mycket som möjligt. Han i sin tur hade stått i köket och känt solen värma äntligen, vände sig om för att se, och där kom jag! Det var som ett tecken.
Så vill jag ha det, att jag kommer med solen. Som att det är jag som kommer med värmen och glädjen och lata dagar med glass och grill och bad och vänner.
