tvåtimmarsträffen

Systemfel på SJ i hela Sverige innebar en mycket tung dag. Den avslutades dock på bästa tänkbara sätt.

NG-tjejerna hade lyckats klämma in en snabbmiddag på Kulturhuset och vi myste med skvaller och god mat. Statusuppdateringar på både det ena och andra planet medan snön yrde över Plattan och soppan kallnade. Lägenheten och Kärleken. Och litegrann om Jobb och Fest.

Det var ganska skönt att racerträffas, allt som skulle sägas blev sagt och ändå lämnades lite kvar att behöva ringa om eller ses igen snart för att diskutera. Att inte riktigt hinna allt betyder ett behov av att ses. Dessutom kändes det lite professionellt och storstadsviktigt. Inte för ‘ja, jag kan nog klämma in dig mellan 18 och 20′ utan snarare för att alla verkligen tog sig den tiden – som egentligen inte fanns.

ljusglimtar

Sören kom och köpte ett pendlarkort av mig! Den sköna snubben i Skärgårdsdoktorn. Fast egentligen heter han ju Göran Engman. Han passar bättre som Sören.

Jag blir knäpp av det där idiotiska jobbet. Idag till exempel lyckades några vilt desperata bryta upp dörren efter stängning. En barnfamilj. Vi i linjen blev helt förstummade, hur fasen gick det där till? Dörren var ju låst!

Imorrn blir det i alla fall skjorts och tyg till namnet på fracken och lite såna grejer. Hoppas verkligen att jag kan hitta något självlysande tyg! Det vore cool. Sen kanske den där middagen med Fox? Beroende på om hon kommit hem från släkten bland annat. We’ll see.

2bad4me och shit happens

Damerna i säljlinjen blev totalflippat till sig när jag hintade om vem som just handlat i min kassa. Några började nynna på Judy min vän och bad mig kopiera kvittot. Larv tänkte jag och visslade retsamt på Tommy tycker om mig.

A smsade och undrade över grillning under kvällen, något vi båda insåg inte skulle bli av när jag ringde tillbaka efter jobbet. Trist men vad gör man? Det tar en stund att larva iväg till HasseLudde och med grillning på det lutar det åt att åka direkt till jobbet imorgon bitti. För man är så fräsch när man kommer hem vid sex-sju efter en grillning – eller hur?

Fick sällskap nästan ända hem av B den där morgonen. Det var då jag insåg att jag inte hade några nycklar.

hänt i vänthallen

Iiih! Man i hotpants mitt i synfältet! Han ser ut som en flamingo med inverterade färger, vita spinkiga ben och rosa Biaframage.

Sämsta solfjädern idag: ett kuvertbrev. Hög prasselvarning!

Oh my f God! AmEx Centurion!! Most wealthy guy today utan tvekan, trots Årskorten för 55 lax kontant. Det är inte ofta.

another sunshinemaker!

‘Åh vad trevlig du är!’ Med ett brett leende.

She totally made my day! Jag är väl lite egoistisk kanske, inget att sticka under stol med, men vem gillar inte smicker och komplimanger?

Prins Hatt ovan jord, än så länge

Ibland stöter man på Generation Hatt (alla har nåt på huvudet och är livsfarliga i trafiken), födda innan WWII, och de historier de spontanberättar mellan bokningar och betalningar och önskemål om att få åka i färdriktningen är bara så härliga! Man måste ta vara på de tillfällena och lyssna ordentligt känns det som, för det är inte länge till som dessa människor kan berätta om det här. Som hur den här mannen som nu knallar bortöver avgångshallen träffade fruntimret, som rodnar åt hans stolthet.

Sånt missar man så lätt bland stress och ont om platser. Man får inte glömma att lyssna.