skål kamrater ty livet är glatt

Nej nej vännen, såna drastiska åtgärder som att kapa allt tänker jag verkligen inte göra. Jag vill inte se ut som en cancerpatient. Men visst är de snygga i sina frisyrer?

Tackköret igår var riktigt roligt! Klubbnissarna gjorde ett bra jobb även om man som gammal HVMare ser små missar här och där. I alla fall sjukt bra gjort för att vara första gången! Även om de kanske inte tror det så lägger alla märke till alla de småfnuliga detaljerna jag vet att de jobbat hårt med – som de små ditritade hjärtanen mellan myrorna på duken – jättegulligt!

Förresten pratade jag med 55 påväg till förköret också, vi råkade gå in i varandra på Slussen. Hon höll med om att en viss irritationsperson inte är helt hundraprocentig och vi filosoferade i anledningen en stund. Det var skönt att inte vara ensam om den åsikten, speciellt eftersom det är lite tabu att överhuvudtaget yttra något sådant. Men jag sa som det var för 55 kan man lita på – och berättade att den här personen och jag hamnat på kant med varandra, samt lite vad som hände. Skönt att få det ur sig. Jag har berättat för Fox och Y förut men ni känner ju inte personen i fråga.

TACKKÖR!

Tackkör ikväll och förköret blir hos M i Hammarby Sjöstad, då ska jag premiära min nya fina kamera! In i dimman med oss hey ho.

Nu måste jag sticka, lovade möta brudarna på systemet. M har skumpa @home men nån öl ska man väl kanske ha

Stackars R blev sjuk inatt så det blir inte mycket fest för hans del, och 55 är osamt med hälsan också så HVM blir bara färre och färre. Hoppas det inte är en ihållande trend!

Pausa vid övergångsställena

Imorse var det aktiv städning som gällde, när glasbordet blänkte och lägenheten luktade fräscht igen var det dags för nästa mission den här helgen. Släpa väska. Eller ja, diffa.

Det var nästan för vackert väder för att sitta inne hela dagen böjd över böckerna, så vi hamnade utanför, på en stenbänkvid Millespottan där vi lapade lite sol och klunkade kaffe från sleven. Så småningom tog vi i alla fall tag i saker och ting och nu är huvudet överfyllt. Nästan så pass att det rinner ut lite Metoder och Linjäriseringar.

Kanske försöker jag trycka in lite mer information ikväll, vi får se. Men just nu är det paus som gäller.

De vet allt

Efter en mycket lång dag i skolan (yup, skolan på en lördag) har jag bakat mig lite sweets och gör några cosmotester. Kul grej bara, varvar ner och fördriver tiden med att ta reda på om jag är bra i sängen och om jag är kär (sånt där som online quizzes kan svara på) och får reda på helt otroliga saker. Uppenbarligen är jag asläcker och kan få i princip vem som helst, ‘offret’ som sedan tas med hem på testkörning får sig en out of this world-sexperience. En Champion Player. Jag är dödsförälskad och bör genast gifta mig med den rätte, som förresten inte bara är ute efter min kropp. Och jag är tokrolig.

Inte illa. Så skulle man ha det.

Det är ju oceaner av tid!

Stor humor. Stor humor.

Var för sig ser tidsplanerna välstrukturerade och luftiga ut, man pustar ut och känner att det är oceaner av tid. Effekten av att lägga dem brevid varandra blev istället motsatsen.

Att göra:

• Köpa present till mamma
• Hållfa; inlämning och projekt
• Diffa; KS på måndag
• DoPa; projekt

Frågan är vad man ska sätta tänderna i först. Egentligen borde jag presentshoppa på en gång så att det är gjort, om hon bara visste vad hon vill ha. DoPen kan vänta till på tisdag så det är diffen som är mest akut.

Om det är en sak man lär sig på KTH så är det att organisera sig själv enligt minutscheman så att allt ska hinna bli klart i tid.

Diffhumor och sandpapper

När man pluggar inför kontrollskrivningar och tentor får man otroligt låg humor. Allt är roligt, speciellt om det är under bältet. Långsökta kopplingar dras och analyseras, och det i sig tillför en humoristisk touch. Kombinera trötthet med en störtdykande blodsockernivå samtidigt.

Det var ju inte meningen såklart, jag retades ju bara mitt i all dålig plugghumor. Okej, lite sanning fanns där bakom. En gnutta. I’m just afraid I kinda upset her.. Äsch, så farligt var det inte, jag blev bara otroligt irriterad förut och kunde såklart inte knipa käft.

Jojo och jag försökte oss i alla fall på det där med diff inför KSen på måndag. Vi fastnade ganska snart och ringde därför vårt kära facit. Sedan satt jag och pojkarna och gnuggade geniknölarna ett tag tills vi gav upp och åkte hem. Det där med plugg får bli helgens stora nöje och uppenbarligen (tänker på förra KSen) funkar det.

Jag är fortfarande förvånad över hur störd man kan bli på en kompis. Och hur störd man blir av diff på underliga tider på dygnet.

It’s all about game

De oräknerliga projekten börjar åtminstone bli någotsånär överskådliga och trots att halsen gör uppror och febern gäckar känns det hela lite lättare. Framröstad projektledare och genast tar jag tag i planering och annat bra. Att det ska krävas en titel för det. Delmål och mellanmål, jag ser framför mig fika i mängder och onödiga projektmöten som mynnar i ett beslut om ny mötestid. Sånt som projektledare gör.

I morse fick jag sällskap på tunnelbanan ända till Östermalmstorg, sen glömde jag bort allt och hajade inte till förrän vid Gärdet. Vilket intryck han måste gjort! Det resulterade i alla fall i en framtida praktikplats som låter skitspännande. Beslutet ligger hos mig så vi får se om jag kanske raggar upp något annat. Det verkar hur som helst kul!

Don’t go wasting your emotions var det en klok person som sa en gång. Jag kom att tänka på det när A nynnade på just den snutten i förmiddags. Så jävla sant. Jag ska komma ihåg det där.

Eller vadå? Har du ANDRA kompisar?

Älsklingarna växer så det knakar. Jag skaffade mig en statusuppdatering nyss: M kan läsa en bok och J har fått ett stawaaskepp (övers. Star Wars-skepp) i lego. Jeez vad jag saknar dem!

Jag vill inte bo i Tyresö och det skrämmer mig, dels känslan att verkligen inte vilja och dels att jag måste berätta det för folket därborta. Dessutom vet jag inte hur jag skulle klara mig utan killarna. Å andra sidan hinner jag knappt träffa dem överhuvudtaget som det är nu, med de tider jag har att följa vad gäller skola och träning.

På tal om tid så vill och tänker jag söka spexet i år. Men hur fasen ska jag få ihop schemat då? Jag gör en Gannt, ställer upp milstolpar och använder hela färgpaletten men vad hjälper det? 24 timmar: Skola, aikido, familj, jobb, spex, (sömn?) och det där andra de pratar om. Vad hette det nu då? Just det. Socialt liv.

en dag då saker blir gjorda

Den där chill snubben på jobbet fick svar den sjunde gången han ringde. C hade tydligen inte antecknat sjukfrånvaron vi kom överens om så han undrade varför jag inte var där han trodde att jag skulle vara. Där alltså.

Påväg till Apoteket tänkte jag och stoppade passerkortet i avläsaren på gymmet.

Sedan ringde han en till gång och undrade över morgondagens tur. Den fick någon annan. Summa summarum – augusti är avklarad!

Fracktrycket blev grymt snyggt! Processen hade sina snedsteg och det var nära att det inte blev något alls. När jag för en millisekund trodde att det skulle vara spegelvänt slängde jag tryckpapperet i papperskorgen, men jag räddade det sekunden efter och nu sitter det där det ska! Coolt!

Att göra-listan krymper. Kvar är spaghettisar, skjorts och presenter. Samt lite shopping för egen del.

överbelastat

För kvällen blir det gamla kära Sturehof och kanske en hummersoppa, i de nya klackarna kanske?

Schemat för nästa vecka är helt wicked. Jag hinner inte med! Det ska in ett ‘pimp my frack’ och skjortsen ska sys. Dessutom vill jag träffa alla mina fina innan de åker bort från mig. Schemat är sjukt i huvudet. Planer för Y ska finslipas och (ja nu blev du allt nyfniken!) fester ska livas upp. Bio med J. Klippning. Sånt.

Shit.