tvåtimmarsträffen

Systemfel på SJ i hela Sverige innebar en mycket tung dag. Den avslutades dock på bästa tänkbara sätt.

NG-tjejerna hade lyckats klämma in en snabbmiddag på Kulturhuset och vi myste med skvaller och god mat. Statusuppdateringar på både det ena och andra planet medan snön yrde över Plattan och soppan kallnade. Lägenheten och Kärleken. Och litegrann om Jobb och Fest.

Det var ganska skönt att racerträffas, allt som skulle sägas blev sagt och ändå lämnades lite kvar att behöva ringa om eller ses igen snart för att diskutera. Att inte riktigt hinna allt betyder ett behov av att ses. Dessutom kändes det lite professionellt och storstadsviktigt. Inte för ‘ja, jag kan nog klämma in dig mellan 18 och 20′ utan snarare för att alla verkligen tog sig den tiden – som egentligen inte fanns.

Helgens happening

RIF har varit en otroligt intressant erfarenhet och det var spännande att få träffa alla dessa engagerade ledare inom sina respektive idrotter, samt att dela åsikter och allmänt diskutera.

FREDAG - första dagen

Klockan 06 rullar bilen från Mariatorget. Frukost på ett i stort sett tomt Arlanda, dock med sällskap av en okänd snubbe med väldigt fancy telefon och ‘– kaka!’ som sms-signal. Planet fylls sedan av idrottsmänniskor och jag försöker förgäves urskilja ett bekant ansikte. Väl framme uppstår lite förvirring eftersom jag så nyligt fick flygbiljetten och egentligen bara vet namnet på den jag ska dela rum med – inte ens var någonstans.

Många trevliga människor och i slutet av dagen känns det som om vi umgåtts mycket längre än de futtiga åtta timmar vi faktiskt känt varandra. Däremot var det mycket korvstoppning under eftermiddagen, vilket väl kan ses som det enda negativa. Utredningen som presenterades var intressant i övrigt men jag var nog inte ensam om att se fram emot morgondagens debatt. Jag och A gick tillbaka hyfsat tidigt till hotellet från middagen. Sällskapet var trevligt, en Regeringskanslist och några SISU-chefer. Vi samlade på visitkort.

LÖRDAG - ADA-bal ikväll, 60 mil söder om mig

Lång dag, vi packade med oss gympakläder eftersom någon hintat om fysiska aktiviteter efter lunch. Det såg jag fram emot till viss del, fast samtidigt var jag lite konfunderad över det faktum att det kändes som om de var tvungna att hitta på ‘något roligt att göra för barnen’ trots att vi faktiskt var där för diskussionerna. Men boxercise var skitkul och det var trots allt skönt att svettas lite efter alla timmarna på föreläsning. Rumpan hade fått träsmak och öronen också. Massor av fika och godis och sedan var det dags för ännu en workshop. Det var det roligaste, det jag hade förväntat mig att hela helgen skulle handla om från början, och jag gav nog några gamla gamar något att tänka på.

Festmiddag på kvällen och dags att klä upp sig, en av ungdomsledarna söp ut sig och alla skämdes å hans vägnar. Pinsamt pinsamt, han hade förkört innan dessutom. Tjejsnack på hotellrummet på kvällen – kärlek, killar…

SÖNDAG - fars dag!

Magnus Lindqvist föredrog oss. Eller hade föredrag för oss kanske man borde skriva, trots att det tidigare lät mycket bättre. Han beordrade dessutom upp en av oss på scen till soffdebatten för vi skulle minsann också få säga vårt. På det följde lång väntan, först på en flygbuss och sedan på ett försenat flygplan. Morfar hämtade tack och lov och jag är äntligen hemma!

SM guld!

Sektionsmötet igår höll som vanligt på till tolv, det gör det oavsett hur mycket som står på dagordningen, men det gick ovanligt fort i alla fall. Efterträdare valdes hit och dit och för det mesta hade valberedningen samma uppfattning som jag och uppenbarligen de flesta andra också. Samtidigt snackade jag med M över msn och försökte kolla igenom programmeringen – det är ju mycket som ska göras så det gäller att utnyttja tillfällena!

M och jag har ju ingått en pakt, en kärlekspakt kan man säga. Ännu en gång har lilla fröken strulpotta lyckats guida någon runt Fnurran på Tråden och han ska ringa upp sin Special One och berätta hur han känner. Må det bära eller brista. Synd bara att den där inställningen inte riktigt är applicerbar på mig själv, man ska förvisso leva som man lär men shit vad svårt det är.

It’s all about game

De oräknerliga projekten börjar åtminstone bli någotsånär överskådliga och trots att halsen gör uppror och febern gäckar känns det hela lite lättare. Framröstad projektledare och genast tar jag tag i planering och annat bra. Att det ska krävas en titel för det. Delmål och mellanmål, jag ser framför mig fika i mängder och onödiga projektmöten som mynnar i ett beslut om ny mötestid. Sånt som projektledare gör.

I morse fick jag sällskap på tunnelbanan ända till Östermalmstorg, sen glömde jag bort allt och hajade inte till förrän vid Gärdet. Vilket intryck han måste gjort! Det resulterade i alla fall i en framtida praktikplats som låter skitspännande. Beslutet ligger hos mig så vi får se om jag kanske raggar upp något annat. Det verkar hur som helst kul!

Don’t go wasting your emotions var det en klok person som sa en gång. Jag kom att tänka på det när A nynnade på just den snutten i förmiddags. Så jävla sant. Jag ska komma ihåg det där.

Dagens Hälsotips: 29 juli

 Inspireras och må bra av ToppHälsas dagliga hälsotips.
Av Emma V Larsson

Sprid glädje

Berätta för någon i din omgivning hur mycket  du tycker om honom/henne. Ibland är det lätt att glömma att berätta hur mycket ens närmaste verkligen betyder.  Uppskattning välkomnas alltid.

 

hypad

The reason you’re not here is that I get to feel how much I miss you. I sure do anyway. Nu blir både Vil(l/d)a Kumla och 118mariatorget tomma. Except me. Det är knasigt tomt här och jag klättrar på väggarna.

Vet fortfarande inte vad fasen jag ska svara på SMS:et från J. Another badboy, och visst han är trevlig, men den där typen är i alla fall inte riktigt min typ. Har knappt tid men ändå massor. Det slår knut på mina tankar.

Behöver de där som får veta alla detaljer, de allra närmaste. Imorrn ska jag träffa Fox i alla fall, snacka lite planering av Augusti kanske, och på tal om det har I äntligen fått veta planerna. Jeez, vad jag längtar till Augustit!

Just come home, okay?

and then there was a shooting star

null

once upon a time there was an anthem

locktång och hårnålar

Jag ritade ett hjärta i din hand medan du sov

Du hummade lite och log

Kärleken kittlar

Jobbet börjar imorgon. Tidigt som fasen, och självklart har jag glömt lösenordet. Vad jag däremot tydligt minns är M som på sitt vanliga - sprudlande och småfnittriga - humör slog sig ner mitt emot mig i fikarummet tillika köket och hallen. Småprat över ett äpple. Sedan slog det om, allvaret ramlade in som en skugga över ansiktet. Du har lite för långt hår för att ha det stående rakt upp sådär. Jag blev paff. Blixtsnabbt räknade min undermedvetna ut att medelvärdet av antalet komplimanger för min frisyr per dag översteg båda händernas fingrar. Okej..?  Irriterad inuti, på denna egentligen så himla trevliga människa som plötsligt anmärkte på min frisyr när jag ser flera andra sjaskiga medarbetare i ögonvrån. Jag är snygg i håret, de drar omkring som lodisar med arbetskläderna på på Gullmarsplan mitt i natten. (Jag har sett det.) Så ge mig högre lön då så jag har råd att klippa mig. Bidrag för uppsnyggning av personalen. Mitt hår liksom bara står upp av sig själv, ville jag säga. Det löser jag till imorrn, blev svaret istället.

Nu har håret blivit sådär långt igen. Jag har löst det och jag blev riktigt fin, lite Clara Bow…

Jag har glömt lösenordet så jag kan inte åstadkomma något förrän det är löst, men jag har åtminstone inte håret ’stående rakt upp sådär’. Och så fort jag får tag på Bobby ska jag klippa mig!

vad en resa medför

Det verkar som att jag gjort stort intryck på E, fick just ett mail på komplicerad engelska. Komplicerat, för han ‘inti klara spraket sersilt bra’. Kort och koncist, två rader. Killen låter kär.

Ställer mig frågande men visst är det lite sött. Fortsättning följer, utvecklingen bevakas.