När man pluggar inför kontrollskrivningar och tentor får man otroligt låg humor. Allt är roligt, speciellt om det är under bältet. Långsökta kopplingar dras och analyseras, och det i sig tillför en humoristisk touch. Kombinera trötthet med en störtdykande blodsockernivå samtidigt.
Det var ju inte meningen såklart, jag retades ju bara mitt i all dålig plugghumor. Okej, lite sanning fanns där bakom. En gnutta. I’m just afraid I kinda upset her.. Äsch, så farligt var det inte, jag blev bara otroligt irriterad förut och kunde såklart inte knipa käft.
Jojo och jag försökte oss i alla fall på det där med diff inför KSen på måndag. Vi fastnade ganska snart och ringde därför vårt kära facit. Sedan satt jag och pojkarna och gnuggade geniknölarna ett tag tills vi gav upp och åkte hem. Det där med plugg får bli helgens stora nöje och uppenbarligen (tänker på förra KSen) funkar det.
Jag är fortfarande förvånad över hur störd man kan bli på en kompis. Och hur störd man blir av diff på underliga tider på dygnet.
Ollondildo vid 4.38. Hehe. Sorry, filmen är störtskön som farsan Baloo skulle säga, tillika barnfilm och såna associationer borde inte förekomma. Så jag flinar i smyg. KT håller säkert med.
Okej, problem med längden. Folk har det. Okej, försök till lösning. Trivs man inte och gör något åt det är väl det bara positivt.
Dagens sämsta försök till långt intryck: Man, 70-talist, kortare än jag. Hittills inget att höja på ögonbrynen åt. Men snälla du, det är inte fiffigt att sy upp byxbenen såpass att de ser för korta ut! Om möjligt var intrycket att du var ännu kortare!
Han ville ju bara att det skulle se ut som att han var för lång för kläderna han bar…
Dagens ‘på god andraplats’: Säkert väldigt roligt att beställa tailormade och tydligt markera för skräddaren att kavajen måste vara för en extra lång person. Och väldigt roligt sedan för omgivningen när denna extra långa kavaj knallar omkring med ett innehåll som inte är längre än 1.50. Med uppsträckta armar.
Lasse Nilsen folks, med en tolkning av Hello. Alla ni som var på Systerobror den 19e mars, den dagen Rheborg INTE var där, kan säkert hålla med om att den kvällens version vida överstiger den här i klass.
Och jag är ledsen för den kassa upplösningen precis i början…
Det är så skickligt att klämma fram de där tårarna! Bara att med vilje börja gråta är en bedrift, men att göra det samtidigt som man försöker hålla sig från att avlida av skratt… jag är imponerad. Helt imponerad!
Btw: hon i publiken som heter Elin, ja hon svimmade nog förresten men hennes kompisar jublar!
