inte om det kallas dejt

Det där gick ju bra.

Blev oväntat bjuden på middag på Ming Garden och det var inte alls sådär stelt som L och jag erkände att vi befarade vid varje middagsdejt. Det är något med ‘att äta’ som gör att samtalet kan stanna av och bli för uppstyrt och inprogrammerat.

Men vi klarade oss helskinnade igenom den biten, med både heder och humor i behåll.

Hans päron har åkt norröver på en släktträff och hans mamma hade skojat om att det kunde vara mina släktingar, eftersom alla i min familj är uppifrån. Han måste ha skvallrat om det. Det lustiga är att vi har en släktträff som vi bojkottat. Hjälp?

Efter maten gick vi bortåt Vitan och spanade in flera streetartverk som han och hans polare skapat. Målare-skejtare-tatuerare. Nåt i den stilen. Trevlig kväll igen, för att återanvända ett gammalt uttryck.

hypad

The reason you’re not here is that I get to feel how much I miss you. I sure do anyway. Nu blir både Vil(l/d)a Kumla och 118mariatorget tomma. Except me. Det är knasigt tomt här och jag klättrar på väggarna.

Vet fortfarande inte vad fasen jag ska svara på SMS:et från J. Another badboy, och visst han är trevlig, men den där typen är i alla fall inte riktigt min typ. Har knappt tid men ändå massor. Det slår knut på mina tankar.

Behöver de där som får veta alla detaljer, de allra närmaste. Imorrn ska jag träffa Fox i alla fall, snacka lite planering av Augusti kanske, och på tal om det har I äntligen fått veta planerna. Jeez, vad jag längtar till Augustit!

Just come home, okay?

en annan dag

Den här veckan är J hungrig bestämde han sig för. Italienskt, franskt eller kinesiskt var förslagen och det låter som middag, gör det inte? Innebär inte det att det måste kallas en dejt #2 eftersom förra gången blev en dejt #1? Men han verkar inte vara en ‘vit duk’ kind of person. SMS:et är fortfarande obesvarat och det får vara så tills jag snackat av mig och tänkt ut något fiffigt.

Folket utanför har fortfarande inte ringt fastän lappen låg på bordet, praktiskt taget ovanpå de använda tallrikarna.

Men de kanske inte har sett den, de väntar kanske bara på att jag ska komma och diska.

Att det ska vara så svårt att flytta! Eller är det kanske förklara-biten som sätter käppar i hjulet? Motigt att berätta att jag inte vill vara där. Att jag inte trivs. Eller ska jag skippa det och bara säga att det är smidigare så, så att de kan fortsätta skylla på att jag är ‘lat’?

hur mycket saknar man inte allihopa?

Kom tillbaka jag saknar dig! Jag blir knasig! Jag behöver kramas!

På tal om folk man saknar ska det bli kul att träffa H igen på lördag, det var alldeles för länge sedan. Vi var ju klasskompisar redan på sexårs men vi kom ifrån varandra efter mellanstadiet. Kul kille! Har lovat beundra ryttarskillsen på söndag också, när beridna högvakten eller vad det nu är ska skritta runt.

På tal om att ses igen har jag mailat med den där J från den kluriga hemmafesten i Skärmarbrink, som frågat ‘Kaffe?’ och jag vet inte om jag ska räkna det som en dejt? Men kaffe är gott och han var ju schysst så varför inte.

Dessutom är det fest med rockpojkarna alternativt bio med tjejerna! Jag måste lösa det där med administrationen på något finurligt sätt för jag är bara ledig lördag-söndag. Om det nu får tituleras ‘dejt’ så är det en dum grej att gå och spana på en killkompis i uniform.