It’s all about game

De oräknerliga projekten börjar åtminstone bli någotsånär överskådliga och trots att halsen gör uppror och febern gäckar känns det hela lite lättare. Framröstad projektledare och genast tar jag tag i planering och annat bra. Att det ska krävas en titel för det. Delmål och mellanmål, jag ser framför mig fika i mängder och onödiga projektmöten som mynnar i ett beslut om ny mötestid. Sånt som projektledare gör.

I morse fick jag sällskap på tunnelbanan ända till Östermalmstorg, sen glömde jag bort allt och hajade inte till förrän vid Gärdet. Vilket intryck han måste gjort! Det resulterade i alla fall i en framtida praktikplats som låter skitspännande. Beslutet ligger hos mig så vi får se om jag kanske raggar upp något annat. Det verkar hur som helst kul!

Don’t go wasting your emotions var det en klok person som sa en gång. Jag kom att tänka på det när A nynnade på just den snutten i förmiddags. Så jävla sant. Jag ska komma ihåg det där.

alive, still

Okej okej, jag lever! Längtar efter perioden när man får gå och lägga sig samma dag som man gick upp och inte tvärtom, längtar efter att hinna träna och umgås och höra av mig till alla som jag oplanerat rådissat. Känner mig skyldig, många nyfiket entusiastiska frågor har totalsågats vid rötterna för sånt får jag inte svara på. Stämningssänkare, ett riktigt ankare. Helt tråkigt I know.

Sånt som har varit kan jag försiktigt hinta om, som Stugan till exempel. Det var riktigt kul! Tappra själar som aldrig sover. Däremot blev jag så jävla förbannad för en incident, och rädd för mig själv. Jag vill inte hamna där jag var. Jag kylde ner mig i havet och gick sen ut på terrassen för att titta på stjärnorna och tänka. M min ängel kom och pratade om ingenting och det var så skönt att bara stå där och känna att det som varit inte spelar någon roll.

Men mina helgplaner som borde bestått av sömn och vila ruinerades, istället blev det träning och släkt-tjosan. Kusinkalas! H blev lycklig över en fjärrstyrd T-Rex och ett par gympadojor med hjul i hälen. Bland annat.

skolka jobbet!

Lite te såhär på fredagskvällen, lite música. Känner mig riktigt seg och vill verkligen inte gå till jobbet. Eller seg, men less. Sex dagar på raken och de fortsätter ringa och fråga om jag kan komma på den enda lediga dan, så har det varit i fyra veckor nu. Jag pallar inte en vecka till och funderar på om jag kan be mamma sjukanmäla mig för någon månad kanske? Hon ställde helt klart upp på någon dag.

Det där med kryssning lär det i alla fall inte bli. Damn. Jag måste sitta och mögla bort inlåst i den där glaslådan på jobbet istället och såna grejer är viktiga grejer. Det är så jag får pengarna att rulla in. ‘Vad kan jag hjälpa dig med?’. Jag hade kunnat ‘vara sjuk’ någon dag för att kunna haka, men inte mer. Inte när jag strulat runt med mina tider så mycket redan. Men mamma ställde gladeligen upp på en sjukanmälan och undrade vilken sorts sjukdom jag skulle ha.

Är du lite förkyld kanske? Eller har du åkt på flunsan?

mannen med schäfern

Operation Utrensning inkluderar nu även en slängd Billy. Lite meckigt att få ut den eftersom den är lite för hög för dörröppningarna här i huset, men till min lycka gick den i alla fall in i hissen. Något jag oroade mig lite för när jag äntligen fått ut den genom ytterdörren.

Mannen med schäfern på sexan hjälpte till den sista biten ut till grovsoporna, tidigare har vi bara hejat på varann för det gör man om man bor i samma hus. Lite obekvämt vädersnack i hissen på sin höjd, inte mer. Men man hejar på sina grannar. Han fortsatte hur som helst belysa sin professionalitet inom Billybokhylla-bärande, och coachade oss förbi en gigantisk blomkruka som mest tjänar som askkopp.

Kopp kanske är att ta i i underkant förresten.

Billy is no more i alla fall och rummet är mycket större. Vi hejar nog lite gladare nästa gång vi åker hiss tillsammans. Vädersnacket kanske faller sig naturligare nu när vi tillsammans övat våra färdigheter inom Billybokhylla-bärande.

another sunshinemaker!

‘Åh vad trevlig du är!’ Med ett brett leende.

She totally made my day! Jag är väl lite egoistisk kanske, inget att sticka under stol med, men vem gillar inte smicker och komplimanger?

Tuesday teatime and another confession

Av alla hundra nya ansikten är det ett jag känner igen, ett som särskiljer sig från mängden och ler mot mig mitt bland allt det gråa och beska. Som taget ur Sin City.

Dina gröna ögon lyser och vad ser du då när allt är grått?

Vacker och vidrig, så enkelt och rättframt beskriver jag raden av ord som dunkar mot tinningarna. Lågtrycket får beskyllningar och du kokar te för du har hört att det hjälper när någon är upprörd. Fastän Two and a half men inte är den tryggaste källan.

Kort och gott rått. Skratta du åt en förbannad sanning och erkänn att det är välformulerat. Tackar TT som trycker på de rätta knapparna.

Även om själen min
Blev skändad o sliten
Var hans kuk faktiskt
Jävligt liten

alla deras möbler i vårt vardagsrum. trängsel

Foccacia med mormor och morfar, i bakgrunden lunchmötenas lågmälda sorl. Ösregn och några envisa svensk-sommar-firare på terassen utanför. Mormor fick blodad tand av tapenaden så sådan lär det bli fler gånger i det hushållet, men för tillfället tapetseras det om och de närmaste dagarna spenderas någon annanstans än hemma. På en kryssning till exempel, som ingen av dem är något stort fan av, däremot goda middagar och det kan man kanske förvänta sig av ála carten.

Lokalt lågtryck skapade bitterhet på Topshop vilket resulterade i en dubbel tur&retur:stan. En onödig gärning visade det sig då det inte skulle ha gett något, men L räddade situationen! Busschauffören kunde inte låta bli att kommentera att det var ett trevligt återseende, samt att med en blick mot kalufsen skrocka något om blåsigt väder.

Odd Molly och Velour i provrummet, Acnekollektionen hade inte några spännande inslag. Personalen är mycket trevligare här. Socialiserar en stund och hjälper damen i hytten brevid att välja. Spontan komplimang för insatserna från hennes Personal Shopper och plötsligt är jag ett modelejon i mina småstrumpor och Velourklänningen för alldeles för mycket.

Frågor om kärlek hänvisas till tredje våningen

Här laddas det upp med diverse nödvändiga detaljer. Koffeinkickar och pennor i mängder, listan med sammanfattningen av kursen, flera sudd, en kofta. En sockerchock och energinivån stiger, hoppas på att detsamma gäller prestationsförmågan. Tankarna avleds för en stund och vännerna stöttar.

Stöttar tillbaka också, leker kärleksguru för en stund och det går riktigt bra, en förmåga som sitter kvar sedan gymnasietiden. Kärlekeriet har dock övergått i något som snarare liknar ett behov av sexråd. Alla dessa förkortningar folk håller sig med, förr blev man exalterad över ff. Numer är f substituerat med k och exaltionen är högre. Önskar att livets nyheter fortsätter att påverka oss såhär, att fascinationen ökar. Exponentiellt.

Svaren på frågorna är över förväntan bra och budskapet kommer tydligt fram. Professionell? Är det på grund av psykologikursen eller baseras det på egna erfarenheter? Om det nu är så lätt att förklara för andra, finnas där och stötta, ge rätt svar och presentera eftertraktat välfungerande lösningar – varför är det då så svårt för egen del? Att leka är en sak, men när det kommer till det mer seriösa behovet är det genast svårare.

Administrationscentralen kirrar biffen

Jösses vilket projekt det innebär att drabbas av feber vid fel tidpunkt (här ställer man sig i sitt stilla sinne en fråga om det någonsin finns en rätt tidpunkt). Hur som helst har jag ringt till i princip alla på instruktörs- och assistentlistan för att få ihop ett grundpass ikväll. M får en superb assistent, E är en ängel! Tack för det!

Att jag on top of that måste skriva tenta med några graders feber får jag väl stå ut med.

Varför blir jag sjuk av stress?