efter efterfest

Så fruktansvärt meningslöst att vara dagen-efter-deppad. Kanske har det att göra med att jag inte pallar göra något, att plugget inte funkar just nu eller helt enkelt att mr luvaboy ger så delade budskap. Leker han bara? Jag är helt förvirrad och alldeles tom inuti och egentligen borde jag både städa och laga matlådor men jag pallar inte. Och egentligen borde jag ha tränat uppvisning med uppvisningsgruppen, men jag kan inte vara med på något av datumen och knäna mina är paj så det känns också helt bortkastat.

En annan skådis ställde honom mot väggen igår, det var fest och alla var mer eller mindre runda under fötterna. Sedan kom hon och sa åt mig att hålla mig borta från honom för han verkade helt waste of time and feelings, men jag är som jag är. Det slutade med värsta sortens morgonfrisyr och om möjligt än mer förvirring. Han är ju helt underbar men han verkar verkligen inte kunna bestämma sig. Eller är han bara fyllekåt?

Jag mår lite illa. Jag tror att jag för första gången i mitt liv upplever en sån där baksmälla de pratar om.

Dagen-efter-deppet är ickeexisterande om jag har vänner omkring mig, men när jag är ensam är det olidligt. Vad ska jag göra nu? Alla ligger hemma i dimman och trögar sig igenom den här dagen, dricker Bakis och tittar på Sällskapsresan. Jag tror jag ringer E.

They try to make me go to rehab

Okej här händer det grejer. Jag failade kompletteringen så jag har en sommaromtenta framför mig. Lagom kul, värt fyra rutor Marabou. Och jag har blivit skickad runt hela stan efter en diagnos på mina pajade knän, idag äntligen fick jag en remiss till Cardio Artro Clinic på Sophiahemmet. Det är en idrottsklinik, typiskt bra.

Jag var alltså först på S:t Görans med P som hade ont i foten och fick handen gipsad, för det var den som egentligen pajat. De sa i alla fall att jag var på fel ställe – åk till Sophiahemmet. Så det gjorde jag. Där sa de att jag behövde en remiss så jag åkte till vårdcentralen. På vårdcentralen konstaterade man att det behövdes en remiss för att komma till Artrokliniken och så bokades det en ny tid. De är mycket klipska, de där.

Den nya tiden var idag och på remissen står det att jag har chondro-nånting patella. Det vill säga trasiga knän. Också en mycket klipsk slutsats. Farbror Doktor sa åt mig att äta mina mensvärkspiller innan och efter träning samt dagen efter för det skulle hjälpa. Med andra ord varje dag räknade jag ut sen. Det kan väl inte stämma? Och jag ska gå till en sjukgymnast.

Lyssna på den; ‘Du har trasiga knän. Gå till en sjukgymnast’. Eller hon sa förstås det där latinska namnet och inte just trasiga knän. På något sätt skulle man inte hysa lika mycket respekt om de pratade så man förstod, auktoriteten försvinner liksom.