Silvertejp fixar allt

Panikartat hungrig mitt i tentaplugget, så det fick bli en snabb laxpasta som jag tryckt i mig alldeles för fort igen. Nu är jag proppmätt istället. Men jag fick syn på söta Salt och Peppar som stod och kramades mitt på bordet och då blev det lite bättre.

Ljuset föll också på den charmiga vita betongväggen och det går inte att undgå att se att min föregångare tejpade upp sina tavlor. I det fallet kanske jag är lite konservativ, vi satte ju trots allt ihop allt med gaffa under phösningen och det höll jättebra. Skor. Frackar. Bänkar.

Men alltså inte tavlor.

hundratrettiett ektorpsch

Wow! Jag har ett hörn i mitt lilla kök som är helt färgmatchat! Vad fint det är just där, kom jag på när jag stekte ägg. Förresten lyckades jag oförskämt bra med sunny side up den här gången och jag är mäkta stolt över mig själv.

Mitt skafferi (som i min familj heter skattefri på grund av en fasters felsägning när hon var liten) luktar underbart av kaffe nu. Guddottern min råkade välta kaffeburken när hon var på jakt efter muffinsen och jag kan inte annat än uppskatta det faktiskt.

Jag har muffinssmulor över hela matsalsgolvet (under bordet dvs), men jag kan låta bli att bry mig eftersom jag har en bordsskiva i vägen så jag ser det inte!

Nu lyssnar jag på Basement Jaxx friskt blandat med Gnarls Barkley och funderar på varför det fortfarande heter 118mariatorget när det egentligen (tillfälligt) borde heta 131ektorpsc. Fast sen försöker jag uttala psc och inser att det låter ju för kul, som när någon öppnar en burk (öl eller läsk, alltså inte typ krossade tomater för såvitt jag vet pyser de inte kolsyra).

Ektorp 15:30

Så kom pappa och våldgästade också, mitt i insläppet av min kära morbror med familj. Han var ganska stressad, nitade in framför porten lite för nära morbror J för att vara i hans smak och rusade in med nyaste slagborren och ett bordsben i högsta hugg. Det var ett sådant där höj- och sänkbart bordsben och J blev ofrivilligt förste benhållare och därmed också medhjälpare till en plötslig bygga-bord-räd hos mig.

Med bordet på plats och kaffet klart blev det självklart fika, fast utan pappa som i samma hast försvann med orden ‘Barnen! Jag måste hämta barnen!’.

Blommorna jag fick parkerades lite nonchalant på bordet, söta va? Stolen som är utdragen sitter jag på och jag har druckit upp saften och ätit upp det där äpplet som syns högst upp till vänster.

Vi snackade i alla fall bland annat om min kompis som i min familj heter din Kompis med en tillhörande finurlig blick. Min kompis ska veta att han är en omtalad figur. Sen pratade vi om min syster som inte är min syster utan min mammas mans dotter för att göra det hela lite mer invecklat. En normal familj av idag alltså. Vi är så moderna. Hur som helst, hon har nämligen fått för sig att flytta till sthlm och det är ett hett debattämne just nu. Ingen förstår egentligen någonting men så brukar det vara med hennes infall. Är man lillasyster så är man, right?

lökos i ögonen

Jag har just lagat korv stroganoff till mig själv gånger tre samt insett en avsaknad av en viss telefon. Jag är alltså helt onåbar för tillfället och det grämer mig. Med hjälp av en extratelefon fick jag i alla fall tag på mina gäster (som jag nämnde nyss) så nu är det bestämt, vilket är skönt, däremot vet jag att jag kommer behöva åka till trollis för att plocka upp telefonen och det är lite småjobbigt. Dagen blev liksom försenad i och med det här.

Nu lyssnar jag på Blondie och surar över att inte kunna nås, att inte kunna räkna elektro, att studielånet inte kommit för någon har glömt skicka ett papper till mig, att inte hinna träna innan festplaneringen hos L och annat allmänt att sura över. Till exempel att det som luktade skinnende rent nu blandats med stroganoff. Behöver uppåtpuffar.

innepicknick

Det där som står lutat mot väggen bakom stolarna är alltså mitt nya bord, eller det som ska bli mitt nya bord för än så länge är det faktiskt bara en spillskiva. Självklart kunde jag inte låta bli att leka med de coola effekterna i Photo Editor.

Pappa skjutsade hem mig igår efter att jag passat killarna och då fick den följa med. På tal om det, vi hade en helmysig lördagkväll! Lagade kycklingklubbor med couscoussallad, tände ljus och skålade i julmust. Lillebror som bestämt sig för att han inte äter couscous åt i alla fall för vi hade ju gjort den tillsammans och kocken måste alltid smaka sina egna skapelser.

Kusinerna, guddottern och hennes brorsa, ska ju komma på fika här idag. När de kommer vet jag inte men nu doftar här välstädat. Skinnende rent är det, som det står på flaskan med rengöringsmedel.

Men bordet är inget bord utan en spillskiva lutad mot en vägg så det får bli picknick på golvet eller nåt. Tur att det är skinnende rent.

el eller elektro tro?

Kaos. Det finns alltså två stycken kontakter (de vanliga, tänk bort telefonjacket, bredbandet och den där sista som jag inte vet vad den går till) i hela vardagsrummet. Två i matrummet och nada i sovrummet. Okej, jag har visserligen en etta på 30 kvm men jag har fortfarande lika många prylar som behöver el. Det ser ut såhär, det går inte att undvika. Jag blir så trött på det bara, till slut vet jag ju inte ens vilken sladdände som hör till den jag håller i. El är kaos.

El är kaos. Dessutom är föreläsaren boring och han skrattar åt sina egna obefintliga skämt. Han påminner om en klasskompis jag hade på gymnasiet som alltid satt i sin egen lilla värld och fnissade åt något roligt. Vad det var som var så roligt fick vi aldrig veta. Han fnissade på de mest underliga tillfällena också. Och med underliga menar jag i det här fallet de ögonblicken som bara seglar förbi – de som varken är tråkiga eller roliga utan bara finns där. Det lustiga är att han alltid försökte hålla igen, så skrattet blev ett illa dolt fnysande. Föreläsaren gör likadant och föreläsningarna är såå trååkiga!

torsdag är en klämdag

Tentaplugget vid lunch idag gick ju sådär helt ärligt, hållfen motiverar mig inte alls och jag blev bara fikasugen. Plugg är ohälsosamt vidhåller jag fortfarande.

Men vi tog reda på att det vi måste plugga på är vridning och sammansatt spänningstillstånd inklusive huvudspänningar. 

Herregud så skojigt det låter. Låt oss genast ta reda på allt om vridning och sammansatt spänningstillstånd inklusive huvudspänningar. Huvudspänningar är precis vad jag känner just nu.

Vi gjorde en laboration i elektro istället, kopplade grejer och mätte med en fancy tachometer som kom i en liten svart, vadderad väska.

Det där till vänster är ytterligare ett försök till en schysst bild med en okej kamera. Samt ett väldigt trevligt inslag i min bokhylla.

ta hand om mig jag är sjuk

Igår gick jag upp sju minuter innan jag gick hemifrån, fortfarande rejält förkyld. Skit också, jag hade ju tänkt träna. Jag hällde i mig tre koppar kaffe under dan vilket höll mig på stadigt humör. Att föreläsaren i komponenter är fruktansvärt rolig plus att jag var koffeinstinn och övertrött hjälpte nog till där mot slutet. En skön lirare med självdistans, som svär och går på och påminner om Cornelis. Han har också ett speciellt gott öga till skruvar, och den fascinationen försöker han lirka in hos oss också. Jag är rädd att han kanske kommer lyckas.

Efter skolan fick jag nobelt besök av R som passade på att stämma min lilla gitarr. Vi letade rätt på föreningslokalen och bastun i huset efter att ha Matrix-sprungit mellan pelarna i källarkorridoren. Det finns ett pingisbord! Men ingen pingisboll. Och dart! Men inga pilar.

Man måste ju äta. Så det gjorde vi, nästan alla vi som var i Åre (från klassen). Söta L hade med sig sin tv-antenn för hon ville desperat gärna se handbollsmatchen Sverige-Kuwait, fast den funkade inte. Sverige vann kan jag tillägga, dålig match tydligen – 30-19 blev det. Hon missade ingenting. Däremot käkade vi jättegott, tände ljus och hade oss.

Jonas Gardell var på SysteroBror och en sån uppenbar chans kan man inte missa såklart. Så vi hamnade där. Minns nu att det var här nånstans jag hade tänkt träna. Men vi träffade kul folk och Ps nya flamma som var jättetrevlig! Jag siktar på att vara frisk på fredag, för då ska jag hålla tonårspasset och kanske kanske träna själv efteråt.

Nästa onsdag är Johan Rheborg och Martin Björk på SysteroBror. Dessutom är vi lediga dan efter. Då jäklar lär det bli stand-up! Kanske måste vi äta den onsdagen också..

seize the day

Titta vilka underbara färger! Jag vill ha en bra kamera, en ‘riktig’ en så man kan ta coola bilder. En sån som Johan-i-Maries-knä har. Han heter så i min telefonbok för jag fick numret när vi var ute på Dippan. Alla som varit i Åre vet vad Dippan är.

Jag skulle ju egentligen bara berätta vilken fantastisk förkylningsmedicin varm blåbärssoppa är, men sedan såg jag att det var samma färg på nagellacket jag målat tassarna med och sedan gick det av bara farten. Best Shot Party Mode och ändrad balans, vilket proffs va. Det gjorde i alla fall gott.

Jag skippade elövningen idag, bortfall på grund av sjukdom brukar det heta. Nu lyssnar jag istället på Hoffmaestro & Chraa och Simon & Garfunkel och det får mig att tänka tillbaka på hela den korta historien med J. Det var roligt, himla synd att jag tappade bort hans nummer. Man ska väl ha sig en sommarfling men det fick sig allt ett knasigt abrupt slut.

Och folktandvården ska ha mig till att kolla gaddarna igen. Tillbaka till verkligheten.

matsalen!

Ja, de ser ju lite ensamma ut såklart. Sådär bortkomna och förvirrade i en liten klunga. Men lugn, bara lugn, på fredag kommer pappa Byggare med skivan och då blir det så fint så fint!

Äntligen får jag käka vid ett bord! Frukost på sängen är visst mysigt ibland, men lunch och middag på samma ställe känns lite sleasy så istället har jag suttit med tallriken i knäet på en av de där jättehöga (78cm) stolarna.

Fina va? De har fin stamtavla, ursprungligen från Mio men de har tillbringat sina glansdagar på ett café och nu blir de väl omhändertagna här hos mig.

Jag köpte dem för pengarna jag fått genom privatlärarjobbet i fysik. Två timmar här och där med att förklara varför saker faller neråt är bara roligt, speciellt eftersom min elev är så trevlig och motiverad! Hon tänkte kanske dessutom prova på Aikido vilket jag bara kan rekommendera! Det är skitkul, jag saknar det verkligen. Med saknar menar jag den träning jag lade ner förut – innan KTH. Min frekvens har sjunkit oroväckande.