Jag sov i Duxen i natt, kände mig som en liten flicka igen och tittade ut på människor och bilar precis som jag gjorde när jag var liten och inte kunde sova. Minnesbilderna innehåller i och för sig stora snöflingor och nånting säger mig att chanserna att jag ska få se såna är ganska små. I vissa fönster lyste det och folk diskade, tittade på TV och gjorde såna där vardagliga saker som kanske inte är så kul att observera – men så var det den där tjejen som hade fantastiskt bra musik. Jag hörde den förstås inte men hon sjöng högt och dansade vilt omkring i sin ensamhet i köket. Självklart försökte jag hitta låten för en sån där fest vill man ju inte missa, hon hade jätteroligt där i köket.
Tillslut sjöng vi på samma låt och nöjd med min prestation (jag lovar det är skitsvårt) kunde jag somna i den där enorma Rolls Royce-sängen.
Blev oväntat bjuden på middag på Ming Garden och det var inte alls sådär stelt som L och jag erkände att vi befarade vid varje middagsdejt. Det är något med ‘att äta’ som gör att samtalet kan stanna av och bli för uppstyrt och inprogrammerat.
Men vi klarade oss helskinnade igenom den biten, med både heder och humor i behåll.
Hans päron har åkt norröver på en släktträff och hans mamma hade skojat om att det kunde vara mina släktingar, eftersom alla i min familj är uppifrån. Han måste ha skvallrat om det. Det lustiga är att vi har en släktträff som vi bojkottat. Hjälp?
Efter maten gick vi bortåt Vitan och spanade in flera streetartverk som han och hans polare skapat. Målare-skejtare-tatuerare. Nåt i den stilen. Trevlig kväll igen, för att återanvända ett gammalt uttryck.
