Den här veckan är J hungrig bestämde han sig för. Italienskt, franskt eller kinesiskt var förslagen och det låter som middag, gör det inte? Innebär inte det att det måste kallas en dejt #2 eftersom förra gången blev en dejt #1? Men han verkar inte vara en ‘vit duk’ kind of person. SMS:et är fortfarande obesvarat och det får vara så tills jag snackat av mig och tänkt ut något fiffigt.
Folket utanför har fortfarande inte ringt fastän lappen låg på bordet, praktiskt taget ovanpå de använda tallrikarna.
Men de kanske inte har sett den, de väntar kanske bara på att jag ska komma och diska.
Att det ska vara så svårt att flytta! Eller är det kanske förklara-biten som sätter käppar i hjulet? Motigt att berätta att jag inte vill vara där. Att jag inte trivs. Eller ska jag skippa det och bara säga att det är smidigare så, så att de kan fortsätta skylla på att jag är ‘lat’?
