popeye och jag.

Man ser Stockholm speglas i Hancocks solglajjer, något som diskuterades vid Spottkoppen där den stora reklamprylen hänger. Självklart är det inte Stockholm i alla städers Hancockreklamer. Google.

Tredje passet och jag börjar känna mig hemma där. Tjuvlyssnar på vad som händer på andra sidan glasväggen, där de riktigt tunga vikterna finns – tillsammans med de riktigt biffiga killarna. Av stönen att döma är det väldigt tungt och jag kan nästan låtsas att det är jag som lyfter de där vikterna. Gud så stark jag måste vara!

Det svåraste har varit att lära sig hur man tar sig in och ut därifrån. Hightech säger jag bara. Och enorma skor i hallen brevid mina små pumps. Lite stolt över att jag trippar omkring i såna fina skor och orkar lyfta de där enorma vikterna på andra sidan glasväggen…

Det är dags för ännu en dags obetald psykoterapi på SJ. Biljetter kan de nämligen få till ett mycket bättre pris på internet. Till oss kommer bara de som vill klaga.