Det kokta fläsket stekt. Biff.

Andra gången på gymmet! Två överseriösa typer och jag samsades om maskinerna den här gången, varav den ena var av den sorten som spenderar så pass mycket tid på gymmet att man undrar hur hon hann tillverka dottern vars leggings och blå leopardmönstrade linne hon är iförd. Hon hade en keltisk tatuering runt naveln, något som såg ut som en runsten, och det hade varit fruktansvärt roligt att i förbifarten nämna det där är såå ute, darling.. med ett litet överseende leende. Jag lät bli. Men jag lekte med tanken, liksom mycket annat som man hinner tänka på medan man grimaserar åt att det nog var lite tungt ändå.

Till exempel gårdagen, kvällen, natten. Inpå småtimmarna lovades det dyrt och heligt att en fullständig rapport skulle komma. Men såhär i efterhand väljer jag nog att censurera den där biten med den lilla kineskillen, bordsdansen och förslaget från vakten att behålla kläderna på (eller vad säger du, M?). Insmugglingen av Jag-är-snart-arton och de lokala blackouterna. Fröken Smart hade en plan. Fröken Smart var snygg och det var vakten också. Chit-chat och saken var biff, om det nu finns någon som fortfarande använder det uttrycket. Vakten var biff i alla fall.

Ni måste hålla med om den otroliga inlevelseförmågan här tjejer. Efter SATC (som var riktigt bra!!) var det självklart att vakten hette Biff. Namnet avslöjas massor av avsnitt senare.