and then there was a shooting star

null

I want to make a book of a train to Goetembeure.

En petimeter poängterar att det heter about och inte of. En hjärntvättad SJ-besserwisser fyller istället i att det heter booking on. En annan funderar kallt på hur denne mystiske franske konstnär (av baskern och mustaschen att döma) tänker pressa ihop ett tåg till en bok.

Jag satt tre timmar istället för två i snabbkassan, hatobjektet säljkåren skyr som pesten. Ingen kom och bytte av mig, bortglömd och utan möjlighet att gå därifrån. Ettan ska alltid vara bemannad och säljarnas allmänt vedertagna händelseförlopp är som följer:

• Efter en halvtimme sker allt per automatik
• Efter en timme blandar man ihop tider och ortskoder
• Efter en och en halv timme är man dum i huvet
• Efter två timmar är man hjärndöd.

Ettan är kul. Tiden går fort och kön är inte outsinlig, allt beror bara på min egen effektivitet. Men efter tre timmar är man hum i duvet.

Dyngrak

Planen lutar lite. Snett ner mot högermålet ungefär. Fast detta bekommer inte alla andra på planen.

Det är herregud mellanstadiekids som ränner omkring runt honom!