Jag ritade ett hjärta i din hand medan du sov
Du hummade lite och log
Kärleken kittlar
Jobbet börjar imorgon. Tidigt som fasen, och självklart har jag glömt lösenordet. Vad jag däremot tydligt minns är M som på sitt vanliga - sprudlande och småfnittriga - humör slog sig ner mitt emot mig i fikarummet tillika köket och hallen. Småprat över ett äpple. Sedan slog det om, allvaret ramlade in som en skugga över ansiktet. Du har lite för långt hår för att ha det stående rakt upp sådär. Jag blev paff. Blixtsnabbt räknade min undermedvetna ut att medelvärdet av antalet komplimanger för min frisyr per dag översteg båda händernas fingrar. Okej..? Irriterad inuti, på denna egentligen så himla trevliga människa som plötsligt anmärkte på min frisyr när jag ser flera andra sjaskiga medarbetare i ögonvrån. Jag är snygg i håret, de drar omkring som lodisar med arbetskläderna på på Gullmarsplan mitt i natten. (Jag har sett det.) Så ge mig högre lön då så jag har råd att klippa mig. Bidrag för uppsnyggning av personalen. Mitt hår liksom bara står upp av sig själv, ville jag säga. Det löser jag till imorrn, blev svaret istället.
Nu har håret blivit sådär långt igen. Jag har löst det och jag blev riktigt fin, lite Clara Bow…
Jag har glömt lösenordet så jag kan inte åstadkomma något förrän det är löst, men jag har åtminstone inte håret ’stående rakt upp sådär’. Och så fort jag får tag på Bobby ska jag klippa mig!
