Island tur och retur, första egna lägret. S och jag virar in våra vapen i lakan och lägger dem på specialbagagebandet. Röntgenkameran visar tydliga svärd- och knivformer på skärmen vilket gör flygplatskvinnan fundersam. “Is it fishing-gear?” frågar hon misstänksamt.
Det är mycket mycket dumt att berätta för en säkerhetsvakt att nej, det är bara våra vapen.
Gamla hederliga Debaser gästades igår kväll efter en mysig grillkväll på Lappis Beach, än en gång med en vakt som lät ögonen spela mellan mig och mitt leg för att slutligen släppa förbi mig. Inte förrän i november borde jag få svänga mina lurviga därinne, men hittills har jag inte blivit stoppad och oddsen för att de skulle säga nej minskar för varje dag som går. Uppenbarligen var temat Rockabilly, något som hade lockat en betydligt mer stelbent och tunnhårig publik än det vanliga klientelet.
Träffade en riktig gammal söderkis med samma dialekt som lodisarna i Ivar Los park vid garderoben. Cleant. Skön snubbe, familjefar och smått yr av öl och vild dans till livebandet. Vi kom överens om att jag skulle ta över stafettpinnen och den lämnades inte vidare förrän några timmar senare. Tiden går fort när man har roligt men mr Miyagi fanns inte att hitta. P och jag hittade istället en mr Miyagi Jr.
