40 timmar sömnlöshet, panikångest då man kastas mot det faktum att de 40 timmarna är slut. Insikten att tiden inte räckte till, att arbetet är borta för gott och att det inte finns något att göra åt det gör att man går in i ett slags tomrum. Paff, ett förvånat stadium innan man förstår att detta betyder sommarlov. Inga sånger i en ekande kyrka. Ingen rektor eller präst. Inga blomkransar i håret och hemliga brev med uppåtpuffar. Maria Magdalena var länge sedan nu och det närmaste vi kommer är springet i benen.
Den blomstertid nu kommer med lunch i Kaknästornet, kära vänner, höga höjder och en sista pub ikväll.
Det gick så fort, det var så intensivt och sedan tog det bara slut. Som när ett plan slår förbi ljudvallen och hamnar i en slags tyngdlöshet och total tystnad. En millisekund senare kommer verkligheten ikapp och rösterna tar form ur det dimmiga. Rött på läpparna och bartömning i kära gamla Smörjis.
