Awareness test

Värd att visas igen!

Fruktsallad så man både kan ha och äta kakan

Bröt av det hela med en promenad, Judits och la Principesa fick sig ett besök och det är inte annat än att det kliar i plånboken. Götgatsbacken synades också och jag konstaterar att fönstershopping är ett nöje som underskattats.

Jag blev enormt fikasugen. Vi har dessvärre ingenting syndigt onyttigt hemma plus att jag pluggar själv just idag. Lite småtråkigt är det allt att fika själv och det känns som man smygäter.

Trots att folk titt som tätt sneglade försiktigt uppåt och lyckligt paraplyutrustade gick beredda var det skönt ute. Väl hemma igen vet jag inte om det blir bullbak eller bara en hederlig kopp svart. Eller båda.

Blå tåget till Råsundastadion

Förstrött tentaplugg. Stundvis fokuseras det stenhårt på matten men ibland glöms den bort till fördel för tonerna från Hendrix och Van Halen. Jag blir rastlös, jag är sådan, ett samtal blir räddningen och jag sätter mig genast på blå linjen.

Över en kopp te med doft och smak som påminner om julen diskuteras det seriöst. Jag och A delar i stort sett åsikt om valet i USA, så de stora argumenten får aldrig pröva sina vingar utan tas genast snällt emot. Bostadssituationen och Quarnevalen blir istället mer intressanta samtalsämnen eftersom vi har olika synvinklar. Jag saknar med ens den natten vi satt på vinden hos L, men det var länge sedan nu.

Buzz har blivit en gammal farbror nu, bakbenen orkar inte riktigt så promenaden tar lång tid. En fyraåring har till råga på allt ett stort revir att märka ut och vår middag blir ganska sen.

I Solna Centrum hänger det kakfat i taket. Det tänker jag på varje gång jag åker tunnelbana dit. Nu har jag också börjat tänka på den gången alla rulltrappor var avstängda så jag var tvungen att gå upp. Stegen i en rulltrappa är högre än i en vanlig trappa och rulltrappan i Solna är mycket längre än vad som borde vara tillåtet. Tänk vilken snygg rumpa man skulle få om man gjorde det oftare.