Man lär sig nya saker varje dag. Som att det tar längre tid än man tror att åka från skolan till träningen, att man ena dagen berömmer för mycket och nästa dag bedömer för mycket. Att det krävs mer än spott och spe innan jag viker mig. Jag är envis som en fastspikad åsna och det vet de. Ändå skrattar jag. Humorn är min bästa vän när jag håller pass. Man ska ha roligt när man tränar.
Det finns en roll att spela. Auktoriteten är enormt viktig samtidigt som vissa vill se en mjukare sida, som behöver försiktigt omhändertagande för att utvecklas. Att lära sig vad en människa behöver kan ta tid, men vissa vet man hur de fungerar på en gång. Ibland blir man förvånad. Ibland svänger humöret och behovet ändras lika snabbt. Man måste vara flexibel för sånt.
En del behöver någon som ser efter dem, tar dem i kragen och pekar på specifika utvecklingspunkter. Konkreta svar. Andra vill hellre flyta med, harmoniska, mjuka tekniker fascinerar mest. Hur kan man vara så stark utan att ta i? Utan att kämpa?
Jag kämpar med det varje dag. Även när jag inte är på träningen tänker jag på hur jag ska gå vidare, öka kunskapsbasen och vidga deras vyer. För det finns så mycket mer än vad som ryms under ett källartak på söder.
