Klockan jag gjorde i träslöjden på lågstadiet tickar fortfarande. Solen lockar mig att skolka från soffnötandet, men så fort jag reser mig upp blir jag vimmelkantig. Febern är högre nu.
Det känns så fruktansvärt onödigt bara. Jag är lite för sjuk för att kunna göra något, men lite för frisk för att inte uppfatta hur tråkigt det är. Jag måste nog ringa nån som kan underhålla mig.
Jösses vilket projekt det innebär att drabbas av feber vid fel tidpunkt (här ställer man sig i sitt stilla sinne en fråga om det någonsin finns en rätt tidpunkt). Hur som helst har jag ringt till i princip alla på instruktörs- och assistentlistan för att få ihop ett grundpass ikväll. M får en superb assistent, E är en ängel! Tack för det!
Att jag on top of that måste skriva tenta med några graders feber får jag väl stå ut med.
Varför blir jag sjuk av stress?
