Skyhöga klackar och taggtråd i halsen

Vi var hemma vid fyratiden efter gårdagens bravader. Ignorerade att random guy ringde vid halv fem, killen hade lyckats lägga in sitt nummer på något vänster men jag orkade inte reflektera över det just då. Ett fikaförslag och puss puss fick telefonen att väcka mig igen, en kul historia såhär i efterhand. Ingen visste vem han var.

För tjejernas (plånböckers) skull hade kvällen hållits billig, tacka E för det. Han skulle se till att White Room och Hell’s Kitchen blev av ikväll istället, håller Stureplan osäkert, jag letar fortfarande efter Armaniklänningen jag ska ha. Den har gömt sig i garderoben bland all annan bråte som aldrig rensats ut.

Killarna skulle se Sverige-Vitryssland på E’s ställe, men vi joinar väl senare. Som kompensation för att vi kommer sent tror jag att jag drar tidigt. Hoppas att brudarna kan ta sig hem själva.

Du och jag och alla andra, av med hatten för oss

Förstrött promeneras det omkring på söders gator, apatiskt, dagen efter. Götgatsbacken verkar inte övertyga sällskapet och stegen styrs mot Folkungagatan och La Vance. Blodsockernivån måste upp, halsen kräver varmt te och tjejernas magar skriker.

Fikar med Unni och Josefin Craaford, diskuterar utställning med mannen bakom disken och lovar att knalla förbi och visa upp något alster. När näringsbehovet är mättat (se där en ordvits!) bär det av mot Judits för min del. Träffar Daniel W (Papa Dee) i ny smula, och undrar varför jag inte köpte den jag provade på Hattbaren. Jag ville ju ha den.

Judits erbjöd inte mycket mer än en låst dörr så jag vänder hem igen. Nyckeln är utlånad till N och jag bara hoppas på att hon inte somnat.

Ann-Sofie, Carin och Gina? Same shit?

N har redan åkt, lägenheten känns konstigt tom och jag irrar omkring utan att riktigt veta vad jag ska ta mig för. Tentaplugg och eviga beräkningar, försöker i desperation förkorta det redan sammanställda, en paus med promenad och fönstershopping väntar. Siktet är inställt på Ann-Sofie Back och Carin Wester i förhoppning om att plånboken tillåter och att syster min ser tjusningen i södermodet.

Second hand säger hon och rynkar på näsan. Personlig touch svarar jag.

Gina Tricot frågar hon, NK svarar jag.

Jag håller mig alltså inte till samma prisnivå, jag är en kombinerare till skillnad från N. Kul ska det bli i alla fall, jag börjar på rookienivå - Bruno känns som ett bra val, om det behövs finns H&M som livlina eller andhål. Då kan jag lalla omkring bland designerna själv.

Skor för 5600 kronor bönar och ber om min uppmärksamhet också, Chloé igen, men jag står emot.