I vimlet av fulla studenter som glatt dansade omkring och sjöng med musiken, som beställde obegripliga drinkar eller körde på det säkra kortet öl eller cider, som lyckligt kastade sig i famnen på allt och alla precis som vi var bästa vänner allihop - i det vimlet var vi igen. Studentminnena ville bli återupplevda och viljan fanns där. Några av oss hittade varandra igen, gamla klasskompisar som aldrig riktigt hann lära känna varandra, men att hålla masken är vi bra på och vi kramades minst lika mycket som alla andra.
Jag lever i en annan rytm nu, har ett annat tempo och andra saker som pockar på uppmärksamhet, lockar. Det går alltså inte att ta studenten igen, det kommer aldrig att fungera på det sättet. Järngänget från då hade kul och en bra fest uppskattas alltid, men studenten måste få stanna vid vad det var, när det var.
Grattis till studenten kids! Det sista kan ni stryka nu när festen är över och ni tvingas ta smällen som vi också gjorde. Baksmällan. Så grattis till studenten! Rävarna hade skitkul men det slår inte förra årets prestationer. Kanske för att det var oss det handlade om då. Är vi egoistiska?
