Mycket mindre genomtänkt såklart, men man kan alltid med stor optimism hävda att det är så mycket mer spontant. Gör man det med glimten i ögat låter det plötsligt som något positivt att jag inte hade med mig sovsäcken till internatet. ‘Äsch det löser sig’ brukar jag säga med ett leende när det skiter sig, och det gör det ju också. Löser sig alltså.
Tandkrämen försvann på vägen och jag måste rekommendera samtliga att man efter nattlig räkfrossa med whiskey genast rotar fram vad som än må finnas tillgängligt som kan användas som substitut! Någon annans tandkräm till exempel. Risken är annars ganska stor att man vaknar med en whiskeyröst som den berömda strumpan i halsen skapar en odör kring. Och har man i det läget glömt sovsäck och löst det så kanske den man löst det hos inte uppskattar situationen alltför mycket.
Nu var det ju inte så farligt, R och jag har delat säng förut och odören fanns inte kvar alls på morgonen. Ett annat problem var dock värmen som verkade lite ambivalent. Å ena sidan den kyla man känner under ett alldeles för tunt täcke i ett oisolerat trähus med enkelglas i fönstrena, å andra sidan den enorma hetta man känner från ett element på högvarv som verkar ha krupit ner under täcket det också.
