he’s clickable

 Sällskapet påväg till skolan består bland annat av den här liraren. Gavin deGraw, folks, enjoy.

Ny almanacka? Mer tid?

Morgonpasset på måndagar och torsdagar då? Hinner jag från Mariatorget till Teknis på en halvtimme om jag ska hinna duscha och byta om också?

Eller helger? Om jag ska hinna jobba nånting?

Jag som skulle vilja börja simma igen dessutom. Det funkade så bra på NG, simhallen låg i direkt anslutning och den öppnade i lagom tid innan jag började. Men med allt det här nyvunna ansvaret känns det illojalt att gå över på en annan träningsform.

Vad vill jag? Och var vill jag bo? Tyresö funkar egentligen inte, men kidsen bor ju där.

Ett plötsligt slag av ambivalens har drabbat mig. Kraftigt. Det känns som en rak höger och där ligger jag på golvet medan domaren räknar ner.

Påläggskalv

På tio år har ingen blivit invald i styrelsen. Tio år. Men sen kom jag och de kunde inte låta bli. Titeln hittills är ‘allmän påläggskalv’ och på sätt och vis känns det smickrande. Ansvarsområdena den senaste tiden har ökat något enormt och det är inte för inte jag känner mig stolt.

L skickade dessutom ett sms häromdagen. ‘Vill du vara med i en tv-soffa?’ stog det och gissa om jag föll av stolen. Humöret smittade av sig precis som det brukar och hela dagen fick guldkant.

Anledningen till att jag kom och tänka på det här nu är att mitt första styrelsemöte är ikväll. Måste sticka nu. Åver en avt.

Fikar och har det bra

Vi tar en fika och pratar, sitter länge och väntar på att ingenting ska hända, för ingenting kommer att hända. Eller kommer det?

En vardagshjälte hjälper en mamma med barnvagn att kliva av bussen och hon är tacksam trots att alla mandariner rullar ut på trottoaren.

Två damer bestämmer sig djärvt för en ny tesort. Baristans favorit. Såklart. För han är ung och snygg och trevlig.

En spontan kyss utanför fönstret gör att vi fascinerat måste diskutera hur vissa människor lyckas. Inte för att vi missunnar de det där pirriga, härliga. Men vi förundras.

Åstadkommer servettkonst som tyvärr måste användas till att torka upp det kaffe som runnit över kanten. De blir aldrig vad de varit, men de var fina så länge de varade.

Äsch skitsamma. Fikat var gott och trots att det finns så mycket att göra kunde tiden inte ha tillbringats på nåt bättre sätt. Och den känslan tycker jag om.

Snart så

Fåglarna sjunger när jag går till skolan på morgnarna. Högt och ljudligt sällskapar de med mig när jag går mot mitt. Skidjackan känns med ens överflödig trots det hotande gråa molnet som hängde över mig när jag lämnade lägenheten. Jag längtar efter varma vindar, sommar och sol, jag längtar efter att slippa täcka vädrets eventualiteter och omslag med en uppsjö av alternativ. Jag längtar efter spontana barfotadanser och gräsfläckar, skrubbiga knän och rosiga kinder.