Sorry Vaxjo..

Växjö får vänta ett tag till på denna snörvlande lilla stackare. Det var väl ganska uppenbart egentligen redan imorse, men optimist som jag är släpades grejerna med i alla fall. Nog är baksidan av det hela ganska tydlig, att bära på en hel uppsättning träningsprylar där såväl dräkter som vapen och knäskydd är inkluderat, är ingen önskedröm direkt.

Positivt dock: jag hinner vila upp mig, och jag hinner göra några av alla de där andra tusen grejerna jag redan briefade lite om.

Programmeringen och jag har gått och blivit kompisar också, efter alla månader i luven på varandra. Eller ja, det går i alla fall framåt så sakteliga.

Enligt O är det dags för en kopp java nu. Over and out.

Förkyld!

Lillebror kom och väckte mig imorse, det brukar han göra när jag har sovmorgon. Helt underbart mysigt när han bara ligger brevid för att mysa en stund, han som annars är så vild. M gjorde aldrig så, fast å andra sidan var han lite mindre lillebrorsstökig av sig, han var ju trots allt snarare ett ensambarn för skillnaden mellan oss är tolv år give or take.

Jag ska åka på träningsläger i helgen. Så var det åtminstone tänkt, men som läget ser ut nu får jag nog hoppa av, för jag är fruktansvärt förkyld och dricker något mysko naturläkemedel mot det varannan timme. Trist!

Men bilen till Växjö rullar klockan fem, så vi får se om jag hinner bli frisk av dunderundermedicinen tills dess…