AW och B

Just nu spelas bland annat Amy Winehouse och Babyshambles! Och jag spelar med. Såklart.

http://www.amywinehouse.co.uk/

http://www.babyshambles.net/

Det är en synd..

Jag är en av de där pinsamma typerna. En av dem man ser i ögonvrån, de som tror att de inte syns. Så jag måste erkänna.

När jag hör bra musik (vilket jag allt som oftast gör eftersom jag är min egen ipods ägare) spelar det inte längre någon roll att jag aldrig lärde mig ordentligt, att jag aldrig blev ‘bra’ och att jag aldrig lydde mina musiklärares råd och fortsatte.

Hendrix och jag är på samma nivå nästan, förstås, och jag spelar mer än gärna med. Litegrann, i smyg - för det är ju lite pinigt med folk som är så uppslukade av musiken att de blir en egen guitarhero. (Okej lite humor var det).

Det är inte så att jag planerar var och när jag kan få spela med, men jag skyltar inte med det. På sätt och vis är det väl ett bra betyg på musiken.

Om en luftgitarrspelande, överaxeln-kikande figur knatar förbi så kan det alltså vara jag. Och då vet man att det är bra musik som spelas!

För lite tid?

Det är mycket som händer och tar tid just nu, och ofta kan det kännas övermäktigt och tröttande, men samtidigt måste det erkännas att det kan kännas ganska skönt att veta att man är önskad. Det är också ett mått på att man har så kul att man inte riktigt hinner med allt. Just nu är jag inne på det senare och det är på sätt och vis stimulerande. Trots att det till stor del består av pluggpanik och tentaångest.

Det är såklart inte bara skola och plugg som tar min tid och tankeverksamhet, jag har ett trassel. Ett riktigt trevligt trassel ibland, men allt har ju sina ups and downs. Det var up idag. Jag är kär. Och som så många gånger förr är det en kompis, och självklart känner jag mig dum och förvirrad för det gör man när man är kär.

Jag måste ändå få ställa mig frågan om det inte, i alla fall till en liten liten del, skulle trassla till vänskapen. Och den vänskapen tycker jag väldigt mycket om. Jag har själv svarat på den frågan under någon fika där huvudämnet varit ‘kom och hjälp jag har panik, jag är kär och det är en kompis!’. Berätta, har jag sagt medvetet rakt på sak och kanske lite övermodigt, och fått en förtvivlad blick till svar. Men nu är det jag som sitter i den båten och undrar varfan årorna är, and it’s fucking serious.