nomiskt? logiskt?

Ugnen agerar element eftersom det är så in i hel vete kallt här, otroligt eko. Jag hackar tänder och tentapluggar, mängden kaffe räknat i procent intag är på en höft 94,3%. Det är också just där det syns att det är tentaperiod. Höfterna alltså.

Onsdagsklubben blev försenad till torsdagen men desto bättre råkade SU ha ekonomidagar och någon slags fest på Ambassadeur som vi såklart vände upp och ner på. Klackarna i taket. Riot. Efter det blev det efterkör på söder med Saw III och jag vägrade i sten att titta utan grävde ner ansiktet i den där gropen under nyckelbenet på min käre vän. Sedan somnade vi gott och boysen snarkade ikapp. Men med en man kort – eftersom herr spontanious spontanfor till Mauritius för ett par dar sedan – var det mission impossible att sova. Frukosten bestod av popcorn, kaffe och Quantum of Solace.

Den där fläcken i omklädningsrummet på träningen där man får reda på allt, aha-fläcken, har flitigt använts den senaste tiden. Dels N som bytt pojkvän, dels E som gjort slut och så jag som inte kommer med något vettigt alls.

Nu måste jag kubba ner till bussen – det blir södermiddag ikväll!

jag ska nog bli nykterist

Jag vill inte verka pessimistisk men just nu är min värld vänd upp och ner, omskakad några gånger och sedan kastad lite på sned. Inget svar på smset åtta timmar senare gör att det nästan står klart att det som (kanske inte alls) varit under väldigt lång tid bara var lek. Fylleolyckor snarast. Jag blev varnad och tillsagd att hålla mig undan av en kompis igår, som tyckte att han bara skyllde på fylla och undvek svar. Sedan strulade vi igen. Fett smart.

Jag har fått flera samtal från M också, som med stigande promillehalt och ett minne som går mot en guldfisks försökte planera in en middag imorgon fast vi kommit överens om tisdag. Och som ringde några gånger bara för att kolla om jag tar studielån och vid jakande svar skällde ut mig för det. Amorteringar, ränta - dyrt, dyrt.

Helvetes jävla alkohol.

efter efterfest

Så fruktansvärt meningslöst att vara dagen-efter-deppad. Kanske har det att göra med att jag inte pallar göra något, att plugget inte funkar just nu eller helt enkelt att mr luvaboy ger så delade budskap. Leker han bara? Jag är helt förvirrad och alldeles tom inuti och egentligen borde jag både städa och laga matlådor men jag pallar inte. Och egentligen borde jag ha tränat uppvisning med uppvisningsgruppen, men jag kan inte vara med på något av datumen och knäna mina är paj så det känns också helt bortkastat.

En annan skådis ställde honom mot väggen igår, det var fest och alla var mer eller mindre runda under fötterna. Sedan kom hon och sa åt mig att hålla mig borta från honom för han verkade helt waste of time and feelings, men jag är som jag är. Det slutade med värsta sortens morgonfrisyr och om möjligt än mer förvirring. Han är ju helt underbar men han verkar verkligen inte kunna bestämma sig. Eller är han bara fyllekåt?

Jag mår lite illa. Jag tror att jag för första gången i mitt liv upplever en sån där baksmälla de pratar om.

Dagen-efter-deppet är ickeexisterande om jag har vänner omkring mig, men när jag är ensam är det olidligt. Vad ska jag göra nu? Alla ligger hemma i dimman och trögar sig igenom den här dagen, dricker Bakis och tittar på Sällskapsresan. Jag tror jag ringer E.

They try to make me go to rehab

Okej här händer det grejer. Jag failade kompletteringen så jag har en sommaromtenta framför mig. Lagom kul, värt fyra rutor Marabou. Och jag har blivit skickad runt hela stan efter en diagnos på mina pajade knän, idag äntligen fick jag en remiss till Cardio Artro Clinic på Sophiahemmet. Det är en idrottsklinik, typiskt bra.

Jag var alltså först på S:t Görans med P som hade ont i foten och fick handen gipsad, för det var den som egentligen pajat. De sa i alla fall att jag var på fel ställe – åk till Sophiahemmet. Så det gjorde jag. Där sa de att jag behövde en remiss så jag åkte till vårdcentralen. På vårdcentralen konstaterade man att det behövdes en remiss för att komma till Artrokliniken och så bokades det en ny tid. De är mycket klipska, de där.

Den nya tiden var idag och på remissen står det att jag har chondro-nånting patella. Det vill säga trasiga knän. Också en mycket klipsk slutsats. Farbror Doktor sa åt mig att äta mina mensvärkspiller innan och efter träning samt dagen efter för det skulle hjälpa. Med andra ord varje dag räknade jag ut sen. Det kan väl inte stämma? Och jag ska gå till en sjukgymnast.

Lyssna på den; ‘Du har trasiga knän. Gå till en sjukgymnast’. Eller hon sa förstås det där latinska namnet och inte just trasiga knän. På något sätt skulle man inte hysa lika mycket respekt om de pratade så man förstod, auktoriteten försvinner liksom.

Silvertejp fixar allt

Panikartat hungrig mitt i tentaplugget, så det fick bli en snabb laxpasta som jag tryckt i mig alldeles för fort igen. Nu är jag proppmätt istället. Men jag fick syn på söta Salt och Peppar som stod och kramades mitt på bordet och då blev det lite bättre.

Ljuset föll också på den charmiga vita betongväggen och det går inte att undgå att se att min föregångare tejpade upp sina tavlor. I det fallet kanske jag är lite konservativ, vi satte ju trots allt ihop allt med gaffa under phösningen och det höll jättebra. Skor. Frackar. Bänkar.

Men alltså inte tavlor.

hundratrettiett ektorpsch

Wow! Jag har ett hörn i mitt lilla kök som är helt färgmatchat! Vad fint det är just där, kom jag på när jag stekte ägg. Förresten lyckades jag oförskämt bra med sunny side up den här gången och jag är mäkta stolt över mig själv.

Mitt skafferi (som i min familj heter skattefri på grund av en fasters felsägning när hon var liten) luktar underbart av kaffe nu. Guddottern min råkade välta kaffeburken när hon var på jakt efter muffinsen och jag kan inte annat än uppskatta det faktiskt.

Jag har muffinssmulor över hela matsalsgolvet (under bordet dvs), men jag kan låta bli att bry mig eftersom jag har en bordsskiva i vägen så jag ser det inte!

Nu lyssnar jag på Basement Jaxx friskt blandat med Gnarls Barkley och funderar på varför det fortfarande heter 118mariatorget när det egentligen (tillfälligt) borde heta 131ektorpsc. Fast sen försöker jag uttala psc och inser att det låter ju för kul, som när någon öppnar en burk (öl eller läsk, alltså inte typ krossade tomater för såvitt jag vet pyser de inte kolsyra).

Ektorp 15:30

Så kom pappa och våldgästade också, mitt i insläppet av min kära morbror med familj. Han var ganska stressad, nitade in framför porten lite för nära morbror J för att vara i hans smak och rusade in med nyaste slagborren och ett bordsben i högsta hugg. Det var ett sådant där höj- och sänkbart bordsben och J blev ofrivilligt förste benhållare och därmed också medhjälpare till en plötslig bygga-bord-räd hos mig.

Med bordet på plats och kaffet klart blev det självklart fika, fast utan pappa som i samma hast försvann med orden ‘Barnen! Jag måste hämta barnen!’.

Blommorna jag fick parkerades lite nonchalant på bordet, söta va? Stolen som är utdragen sitter jag på och jag har druckit upp saften och ätit upp det där äpplet som syns högst upp till vänster.

Vi snackade i alla fall bland annat om min kompis som i min familj heter din Kompis med en tillhörande finurlig blick. Min kompis ska veta att han är en omtalad figur. Sen pratade vi om min syster som inte är min syster utan min mammas mans dotter för att göra det hela lite mer invecklat. En normal familj av idag alltså. Vi är så moderna. Hur som helst, hon har nämligen fått för sig att flytta till sthlm och det är ett hett debattämne just nu. Ingen förstår egentligen någonting men så brukar det vara med hennes infall. Är man lillasyster så är man, right?

lökos i ögonen

Jag har just lagat korv stroganoff till mig själv gånger tre samt insett en avsaknad av en viss telefon. Jag är alltså helt onåbar för tillfället och det grämer mig. Med hjälp av en extratelefon fick jag i alla fall tag på mina gäster (som jag nämnde nyss) så nu är det bestämt, vilket är skönt, däremot vet jag att jag kommer behöva åka till trollis för att plocka upp telefonen och det är lite småjobbigt. Dagen blev liksom försenad i och med det här.

Nu lyssnar jag på Blondie och surar över att inte kunna nås, att inte kunna räkna elektro, att studielånet inte kommit för någon har glömt skicka ett papper till mig, att inte hinna träna innan festplaneringen hos L och annat allmänt att sura över. Till exempel att det som luktade skinnende rent nu blandats med stroganoff. Behöver uppåtpuffar.

innepicknick

Det där som står lutat mot väggen bakom stolarna är alltså mitt nya bord, eller det som ska bli mitt nya bord för än så länge är det faktiskt bara en spillskiva. Självklart kunde jag inte låta bli att leka med de coola effekterna i Photo Editor.

Pappa skjutsade hem mig igår efter att jag passat killarna och då fick den följa med. På tal om det, vi hade en helmysig lördagkväll! Lagade kycklingklubbor med couscoussallad, tände ljus och skålade i julmust. Lillebror som bestämt sig för att han inte äter couscous åt i alla fall för vi hade ju gjort den tillsammans och kocken måste alltid smaka sina egna skapelser.

Kusinerna, guddottern och hennes brorsa, ska ju komma på fika här idag. När de kommer vet jag inte men nu doftar här välstädat. Skinnende rent är det, som det står på flaskan med rengöringsmedel.

Men bordet är inget bord utan en spillskiva lutad mot en vägg så det får bli picknick på golvet eller nåt. Tur att det är skinnende rent.

el eller elektro tro?

Kaos. Det finns alltså två stycken kontakter (de vanliga, tänk bort telefonjacket, bredbandet och den där sista som jag inte vet vad den går till) i hela vardagsrummet. Två i matrummet och nada i sovrummet. Okej, jag har visserligen en etta på 30 kvm men jag har fortfarande lika många prylar som behöver el. Det ser ut såhär, det går inte att undvika. Jag blir så trött på det bara, till slut vet jag ju inte ens vilken sladdände som hör till den jag håller i. El är kaos.

El är kaos. Dessutom är föreläsaren boring och han skrattar åt sina egna obefintliga skämt. Han påminner om en klasskompis jag hade på gymnasiet som alltid satt i sin egen lilla värld och fnissade åt något roligt. Vad det var som var så roligt fick vi aldrig veta. Han fnissade på de mest underliga tillfällena också. Och med underliga menar jag i det här fallet de ögonblicken som bara seglar förbi – de som varken är tråkiga eller roliga utan bara finns där. Det lustiga är att han alltid försökte hålla igen, så skrattet blev ett illa dolt fnysande. Föreläsaren gör likadant och föreläsningarna är såå trååkiga!